The Peanuts Movie (/Snobben)
Under alla årtionden har vi alla tittat tillbaks på äldre underhållning och namnen som många växte upp med. Det märks speciellt idag när det kommer till underhållning, där många namn är redan etablerade sedan långt tillbaks. På några få år har vi fått ''Alvin & The Chipmunks'', ''The Smurfs'', ''Transformers'', ''My Little Pony'', ''Teenage Mutant Ninja Turtles'', ''Garield'', ''Scooby Doo'' och listan fortsätter till där det knappt finns något slut till det hela. Inga av dessa tidigare namn har fått någon stor kritisk beröm och har oftast blivit hatade av de äldre fantasterna av dessa tidiga animerade serierna. Många inom Hollywood har insett att genom äldre namn finns det större chans att föräldrar vill gå och se dessa filmer tillsammans med sina barn, eftersom det redan är bekant. Med tanke på hur mycket pengar dessa tjänade är det bevisat att det är en stark makt (rekommenderar att du tittar på dokumentärfilmerna ''The Greatest Movie Ever Sold'' och ''Dear Mr. Wattersson''). Fast förra året kom det en stor överraskning i formen av ''Mr. Peabody & Sherman'', baserad på karaktärerna från en animerad serie från 60-talet. Vad som var exceptionellt den här gången var att filmen var en helt animerad film. En helt okej animerad film också. Jag trodde med detta att filmföretag skulle lära sig att visa mer respekt för sin publik. Fast sedan hörde jag att animationsföretaget Blue Sky skulle göra en adaption av Snobben och helt plötsligt försvann min entusiasm. Jag har aldrig varit en fantast av några utav Blue Skys filmer och speciellt hur dem är skrivna. Utav alla tidigare verk som jag nämnde har jag inte brytt mig om en enda, eftersom dessa verk är produkter av sin tid, men Snobben är en skapelse som inte behövde nya verk för att fortsätta vara relevant för barn. Det är definitionen av en klassiker. Inte för att det var perfekt eller något sådant hela tiden, men det bra lever kvar hos vuxna och visas för barn än idag.
Handlingen i ''The Peanuts Movie'' centrerar runt att Karl har nu blivit förälskad i en tjej som precis har flyttat till deras område och börjat gå i samma klass som honom. Detta har man sett i tidigare verk, men då var dessa under en halvtimma långa och var väldigt långsamma i takt, dessutom hade en massa slumpmässiga ögonblick med Snobben han själv. ''The Peanuts Movie'' är lite över en timma lång och innehåller flera olika scenarion där Karl försöker imponera på den nya flickan i klassen på varierande sätt, så strukturen inte blir uttråkade. I en scen kan han försöka lära sig hur man gör magitrick och i nästa hur man dansar. Det leder till många komiska möjligheter och filmen upprepar inte sig själv för ofta, bara när den behöver. Med tanke på att många ''Snobben'' avsnitt har sällan någon fokuserad handling, hellre meddelandet, så tycker jag den här minimalistiska inriktningen fungerar för filmen. Man skulle argumentera att filmen saknar kött på benen eftersom det saknas substans och man skulle inte ha fel, men det är tack vare den lätta komedin och karaktärerna som gör att den här handlingen flyter på, för mig i alla fall. Som förväntat är Snobben en stor del av filmens narrativ, mer så än vad jag förväntade mig. Det var också smidigt av författarna av manuset att se till att Snobbens sidohandling på en viss nivå är på samma som Karl, i att han har ett kärleksintresse. Inga av kärleksintressera är minnesvärda när man räknar in traditionellt historieberättande och karaktärsutveckling, men hellre beter de sig som ett mål för huvudkaraktären att nå. Med tanke på Charles M. Schulz briljanta sätt att introducera karaktärer är den nya tjejen i klassen långt ifrån kameran och man ser knappt hennes ansikte för det mesta och gör henne fascinerande, någonting som reflekterar tidiga ''Snobben''. Det blir ännu spännande när hon väl börjar interagera med andra karaktärer och börjar prata. Snobbens kärleksintresse har inte mycket hos sig dock, utan blir en traditionell plotdevice. Fast samtidigt är Snobbens fantasivärld rolig att vara i och är en bra ursäkt för lite äventyr, i kontrast med resten utav filmen. Karl och Snobben är de två största karaktärerna i hela filmen, genom att inga fler karaktärer får individuella scener för sig själva. Det finns inte en enda scen som inte har Karl eller Snobben i sig, vilket kan göra folk besvikna, för att de kanske ville se mer från andra karaktärer de tycker om. Karaktärerna här dock blir inte förstörda eller något sådant. De agerar som de alltid har gjort i tidigare avsnitt och filmer utan några förändringar. Det stora problemet med filmens handling, på min sida i alla fall, är hur den slutar. Jag ska inte avslöja hur det går till, men det är bara underligt att se Karl få någonting han förtjänar för en gång skull, som knappt händer i resten av ''Snobben''.
Så, eftersom jag tycker om handlingen, karaktärerna och humorn måste det väl betyda att jag tycker om animationen också? Både ja och nej. Animationen i ''The Peanuts Movie'' är CG, men stilen Blue Sky använder försöker reflektera den traditionella animationsstilen som användes i tidiga serietidningarna och filmerna. Genom att karaktärer saknar djup i deras modeller och oftast går på en 2-D plan. Många karaktärsuttryck är traditionellt animerade med simpla svarta linjer som munnar och punkter som ögon (ibland tjocka svarta konturer på Snobben och andra karaktärer). En unik detalj är att bildhastigheten är väldigt låg i jämförelse med andra högbudget animerade filmer där ute. Alla originala avsnitten och filmerna av ''Snobben'' hade inte en hög budget och därför var bildhastigheten väldigt låg. ''The Peanuts Movie'' ser otroligt vacker ut och jag visar respekt för Blue Sky att den ser så bra ut som den gör, men med den här nya stilen kommer en del förändringar också. Tidiga ''Snobben'' var väldigt långsam och hade aldrig häpnadsväckande ögonblick där det blir kaotiskt eller karaktärer rör sig snabbt. ''The Peanuts Movie'' är konstant snabb. Skämt dyker upp hela tiden och för det mesta är det slapstick. Under majoriteten av speltiden känns det inte som att jag tittar på en Snobben film. Den pratar och ser ut som en Snobben film, men kärnan saknas när det kommer till hur animationen avbildar saker. Många kanske glömmer av hur deprimerande vissa avsnitt kunde vara, t.ex handlar ett avsnitt om att en vän till Linus får cancer och Linus vet inte hur han ska hantera det. Den sorgsna delen dyker aldrig riktigt upp i den här filmen och varar inte så länge när det väl gör. Filmen försöker hårt underhålla hela tiden med sina färgglada karaktärer, moderna musik och slapstick och den dyker aldrig iväg från det. Påminde om ''The Lego Movie'' lite grann. Inte att det är något direkt fel med det, utan jag önskade att filmen gav lite mer varierande känslor till publiken.
''The Peanuts Movie'' är fruktansvärt söt. Jag kan knappt tänka mig hur mycket jag skulle hatat den här filmen ifall den gjordes i samma stil som ''The Smurfs''. ''The Peanuts Movie'' är respektfull till det originala verket av Charles M. Schulz och samtidigt underhåller. Karaktärerna är roliga att spendera tid med och det finns en hel del roliga skämt här. Själva handlingen kommer inte gå till höga känslodrivna ögonblick där publiken blir känslomässigt indragna och jag önskade filmen vågade ha tysta och deppiga scener. Vad som är här dock har ett bra meddelande för barn, har ett gott hjärta och kan underhålla människor i alla åldrar. Jag tycker det inte är en fantastisk film, men jag tyckte det var en bra film. Den var bra.
