mrtambourineniclas.blogg.se

Jag tycker om Mario spelen, specifikt dem som fokuserar på plattformar mekaniker eller några spin-offs som hittade sina fästen som egna serier, exempelvis älskade jag dem tre första Mario & Luigi spelen i min uppväxt och Luigi's Mansion. Eftersom Mario är Nintendos maskot, så att säga, är det inte underligt att karaktären har nått en otrolig nivå av exponering i massa spin-offs genom åren, med massa sporter som fotboll, golf, baseball, olympiska spelen med Sonic, osv. och dem har varierat i underhållningsvärde, men kärnan till det hela, plattform upplevelserna, har varit konsekvent, experimenterat i alla rätt områden, förbättrat 3D kameran för varje nytt inlägg och generellt är underhållande upplevelser tills man ser eftertexterna för första gången. Plattformers har varit en döende genre – åtminstone i den tredje dimensionen – och världen verkar vara nöjda med att låta Mario vara den mest populära inom genren och kungen inom den genren, då dem enda populära och kritiskt belönade 3D plattformerspelen som släppts på senaste år är Banjo-Kazooie inspirerade A Hat in Time, Psychonauts 2, Crash 4 och It Takes Two. Nyligen publicerade Matthewmatosis sin video Context Sensitivity och i den förklarar han varför plattformers försvann på grund av många faktorer, varav ni kan se här: Context Sensitivity. Jag älskar genren (jag vet att det finns många idag som hatar det, men dem människorna vet inte hur man respekterar det som deras förfäder har skapat åt dem) och jag vill se mer av det, bara att i dagens kontext och trender kommer det dröja ett tag innan vi får ett nytt flöde med den typen av spel. Tills dess har vi massa 2D indiespel att luta oss mot.

Jag tar upp detta eftersom Mario är intressant i kontext med den globala marknaden. Videospel är den populäraste underhållningskonsten i hela världen just nu och trots alla moderna trender med Minecraft, Fortnite, mobilspel och licensspel så är det roligt att se hur Mario fortsätter hålla relevans i vardagliga folks minnen; folk kanske inte spelar Mario längre, men dem vet vem han är och vilket arv han har haft, till en gräns i alla fall. Fast vi ska inte lura oss själva nu: likt plattformers är Mario också ett döende namn. Så Nintendo och Shigeru Miyamoto vill se Mario och genren han populariserade återvända till popkultur igen, så dem tittade över på vad andra videospel gör idag: filmatiseringar. Många serier baserade på videospel finns därute just nu och för första gången i världshistorien är vissa projekt värda någonting, dessutom har Sega haft succé med den blåa igelkotten på den stora skärmen, med Sonic the Hedgehog 2 som den enda videospel filmatiseringen som har lyckats vinna över en publik i biografer i år. Jag tror Miyamoto och Illumination tittade över mot Sonic the Hedgehog filmen i produktion, såg potentialen i det och ville skapa sin egna version, därför har vi The Super Mario Bros. Movie.

Jag är en person som har absolut noll positiva saker att säga om filmerna Illumination har skapat. Ingen förolämpning mot personalen och animatörerna, bara att slutprodukterna representerar allting fel med modern, västerländsk animering, i att filmerna saknar vision, har tråkiga konststilar, humor som alla tycker om och ingen älskar, trendig och hipp dialog, handlingar som alltid utspelas i en för färgglad och tråkig stad och berättandet förlitar sig på för mycket pratande och skrikande. Så när jag hörde att dem skulle skapa en Mario film trodde jag vi skulle få någonting liknande och mina förtroenden för filmen var praktiskt taget död. Hjälpte inte heller när Chris Pratt fick rollen som den titulära rörmokaren. Självaste trailern i sig har sina problem, som vi kommer gå igenom senare, men det var nästan det motsatta av vad jag förväntade mig. Tittar man tillbaka på Mario spelen så är många miljöer och karaktärsdesigns väldigt abstrakta, som i Mario Galaxys introduktion där Bowser kommer med sina flygande fartyg, ett oförklarat UFO skjuter laserar runt marken av Peachs slott, fartygen sänker sina ankare ner i marken, lyfter hela slottet och flyger det med sig ut i rymden. Tittar man över mot Disneys sida har dem försökt skapa mänskliga karaktärer med realistiska proportioner som ekar vad Disney gjorde med sina karaktärer på 40-talet, som har lett till stel animering och visuellt oinspirerade designs och alla vill vara tråkiga Disney idag, så det är skönt att få se den kreativare sidan av Marios värld överleva i det moderna filmklimatet, med tecknade figurer, Bowsers flygande fästning och dem stora svamparna, istället för att allting utspelas i en stad med ingen karaktär som resten av Illuminations filmografi och delvis Disneys senaste projekt också.

Humorn är fortfarande Illumination, då Bowsers undersåtar, pingvinerna och Toad är där för att se söta ut och göra löjliga saker, jag bara hoppas att det inte tar upp en större del av slutprodukten. Personligen vill jag hellre se världen komma till liv genom karaktärerna som lever i den hellre än att färgglada karaktärer säger saker i absurda röster, något jag trodde Bowser skulle göra och vi istället fick en seriös karaktär som han är i spelen. Man hör i rösten att det är Jack Black bakom mikrofonen ibland, men han underligt passar i rollen och tar allt på allvar. Det är inte så att Bowser i varje iteration har varit seriös (Bowser's Inside Story är det bästa spelet någonsin) men karaktären har fortfarande tagit allting på allvar och är högt motiverad att göra onda saker; att göra honom till en knasboll vore en dum idé och jag hoppas på att karaktären håller sig till samma personlighet som i trailern i slutprodukten. Grym röst, designen är så klassisk den kan bli och animeringen på honom är bra; den bästa delen med trailern.

Många online har reagerat negativt till Marios nya ansikte och jag är också oaktsam mot förändringen. Dem krympte ihop hans ögon så dem blev rundare och gjorde hans mun bredare, vilket jag förstår varför bara att det är lite tufft att svälja efter att se sett samma ansikte på honom i över tjugo år. Eftersom detta är en västerländsk produkt (även ifall Miyamoto och Nintendo är inblandad) ville dem se till att Mario fick en design som reflekterade det, därmed blev dem av med estetikerna som fick honom att se ut som en anime karaktär så han ser mera som någonting Illumination hade skapat. Naturligtvis gjordes den här förändringen så Mario kan ha varierande ansiktsuttryck i reaktioner till saker eller ha skift i känslor på diskretare sätt jämfört med spelen, där han, ärligt talat här nu, har entoniga uttryck som inte kräver mycket analys att förstå. Ifall detta är en förändring som passar filmen eller ej får vi se, men den skeptiska sidan av mig säger att detta var en onödig förändring i en film som kommer ha väldigt låga insatser i karaktärsdramat och kräver knappt någon investering från publikens sida. Eftersom Luigi vid slutet på trailern har fått en liknande redesign tror jag resten av rollistan kommer möta ett liknande öde, men vi får se hur det blir.

Bortom att det så hatar jag presentationen i trailern, i att den är exakt likadan som varenda trailer för stora filmer som släpps idag. Dem implementerar onödigt högljudda trummor och skrällande horninstrument som absolut krossar ljudmixen (som Inception gjorde populärt att ha i trailers för över tio år sedan nu,) klippningen är för snabb och musiken är en långsammare version av en låt flesta människor känner till (i detta fallet Mario temamusiken) och det låter fult. Jag föraktar hur Hollywood filmer är marknadsförda idag och trailers är en utav dem största exemplen på det; dem visar för mycket, musiken suger och ger tittarna en falsk idé av hur slutprodukten kommer vara. Sedan är det rollistan och hur Hollywood har absolut noll respekt för röstskådespelare och deras talanger, där dem vill hellre anställa kändisar för deras namn istället för dem som lever för animering. Jack Black och Chris Pratt har gjort röstskådespeleri tidigare för stora roller, fast hur många producenter på den här filmen tror ni visste det?

Filmen ser okej ut. En stor uppgradering från vad jag trodde det hela skulle vara. Hur mycket av detta som var Miyamoto eller Illuminatiosn input vet jag ej och världen kommer säkert aldrig få veta, men det ser bättre ut än filmen vi trodde vi skulle får för ett år sedan när rollista först blev bekräftad. Det är väldigt lite vi får se och i slutändan tror jag dem visade det bästa med hela filmern i denna trailern, men just nu ser det inte ut som katastrofen vi först trodde, vilket är någonting i alla fall.

Läs min bok: patreon.com/ngsvensson
Mitt Twitter: @Spid3rF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang