Favoritfilmer halvvägs in i 2017
Ifall jag skulle summera det här halvåret med endast ett ord borde det vara 'intressant'. Till skillnad från förra året då jag såg filmer jag redan visste skulle vara hög kvalité med få överraskningar så var det här året fylld med förvånande ädelstenar från genrer jag vanligtvis har tyckt är bara okej på senaste år. Superhjältar genren har utvecklat sig själv till något helt annat, dokumentärer blev experimentell och fängslande, skräck delvis fick substans i sina manus och komedier blev exceptionellt hysteriska. Filmer jag såg mest fram emot blev de tråkigaste jag såg under den här tiden. "La La Land" växte inte på mig lika mycket som jag hade önskat, "The Red Turtle" var medelmåttig, "The Founder" var en film jag hade sett många gånger innan med andra titlar och Göteborgs Film Festival generellt var inte lika spännande och unik som förra året, då jag såg endast en lätt bortglömd film istället för en massa. Det är underligt just för mig, ännu mer så när det släpps en handfull sommarfilmer jag faktiskt är intresserad i att se.
Följande filmer är inte rankade eller har något betyg till sig. Istället är allihopa i alfabetisk ordning. Dessa är endast filmer som har haft en svensk premiär under 2017. Så även fast en film har haft premiär någon annanstans i världen under 2016 kan den fortfarande hamna här ifall den hade premiär här i år.
Ascent
Dokumentärer har varit fantastiska för mig i år och den bästa av allihopa var den här. Med endast stillbilder, ambient musik, berättare och några ljudeffekter berättar den här filmen en historia som är mer fängslande än många filmer jag har sett på länge och detta är en film som handlar om ett berg. Min första reaktion till den här var hur grym och unik den var, men till skillnad från utspridda experimentella filmer som ’’Blue’’ och ’’Gerry’’ så går det faktist att se den här och bli underhållen samtidigt.
Get Out
Detta är första gången på länge jag har fått se en skräck komedi få en sådan stor mängd succé i både kassan och feedback från kritiker, vilket är skönt för att den här var riktigt bra. Mina stora problem med filmen var sina tråkiga sidokaraktärer och berättandet på ställen, vilket är så diskret en skräck komedi kan bli. Var lite likt ’’Hot Fuzz’’ på många vis, men för mig gick den inte tillräckligt långt när det gäller en definierande stil till sitt filmskapande på många ställen. Tänk mer ’’The Evil Dead 2’’ och ’’What we do in the Shadows’’ istället för typisk scenografi och klippning närvarande i modern rysare. Fortfarande tycker jag mycket om den här och kanske blir en av mina favoriter vid slutet av året. Till skillnad från många filmer med ett viktigt budskap om förtryck osv. där ute så har den här talangen att prata om det. Musiken var fenomenal och är ett visst ljud jag har saknat inom skräckfilmer ganska länge nu.
Guardians of the Galaxy vol. 2
Jag blev överraskad att få se en komedi i år med ett manus där allting som är inkluderat har en anledning till att existera, till och med alla små detaljer som poppar snabbt in och ut, vare sig dem är karaktärer eller skämt. Åsikter från folk och kritiker verkar vara helt olika, hälften absolut hata den och hälften älska den, själv tyckte jag den var helt okej. Det är inte ofta jag får se amerikanska komedier som har ett manus med en poäng, textur och återkommande skämt, så för amerikanska kassasuccéers standard är detta det bästa på länge. Karaktärerna är roliga att spendera tid med och James Gunn vet hur man planterar en stor mängd karaktärer i en handling där dem får göra saker.
Heartstone
Tidigare på den här bloggen har jag sagt att tonårs draman är inte min favorit genre, mest för att klichéer dyker upp i hinkar fyllda till toppen med dem. ’’Heartstone’’ har allt detta, men den toppar dessa uppenbara delar med att den ser otrolig ut och har färger som är uppenbara men samtidigt vackra. Vet inte ifall den här kommer växa på mig medan året går, men just nu tycker jag om den.
John Wick: Chapter 2
Detta är den coolaste och samtidigt dummaste filmen jag har sett i år. Den är inte realistisk på något sätt och försöker inte ha en större mening eller viktigt budskap, utan är endast en grym actionthriller och den behöver inte vara mer än sådant. Filmen är skrattretande på många vis, speciellt när det gäller skådespelare, fast jag har lyckats se förbi det mesta och njuta av den tekniska sidan istället. Koreografin, kameraarbetet och klippningen är fantastisk, så mycket så att jag tvivlar på att få se något bättre inom action genren i år.
La Jeune Fille Sans Mains (/The Girl Without Hands)
Det var några filmer som växte på mig under årets gång, vilka var den här och de tre följande filmerna på listan. Det är väldigt få animerade filmer i år jag tyckte om en hel del, så i jämförelse med vad resten av året hade att erbjuda är detta utan tvekan bland det bästa jag har sett i år.
The Lego Batman Movie
Satir är en döende konst inom film. Det andas och lever fritt online, men inte så mycket i långfilm format. Det är sorgligt att detta är det bästa Batman relaterade projektet sedan 2008, vilket också visar hur mycket vi behövde en parodi på titelkaraktären. Med tanke på hur populär ’’The Lego Movie’’ var tror jag filmen inte behövde försöka så mycket, men vad vi fick var en välgjord film med många minnesvärda scener och dialog.
Life, Animated
Jag är inte världens största fantast av just Disney, men ’’Life, Animated’’ visar just hur viktig film som en konstform kan vara. Konst som rör, inspirerar och förändrar folk. Jag personligen har en bror som lider utav liknande problem som Owen i dokumentären gör och har ett liknande intresse för animerade filmer, så filmen resonerade med mig på en djup nivå, som drev mig till tårar på ställen.
Logan
Jag blev förvånad att folk online älska den här. Det är utan tvekan min favorit bland X-Men filmerna, men det är utan tvekan förutsägbara klichéer närvarande som drar ned filmen en märkvärdig del. Vad jag tyckte om var hur känslomässigt fängslande karaktärerna blev under filmens gång, någonting som jag aldrig har upplevt i en X-Men film. Istället för att imitera ’’The Avengers’’ med sina tidigare filmer så har Fox tillåtit ’’Deadpool’’ och ’’Logan’’ att vara grundliga och skapat en värld som inte är likt någon annan serie just nu. Vågar vara blodiga, snuskiga, realistiska, satiriska, självmedvetna och vågar ta risker, inte bara slänga runt en massa tråkiga one-liners.
Nova Seed
Ni har troligen aldrig hört talats om den här filmen. Det är en animerad action sci-fi gjorda av en handfull animatörer som har tidigare jobbat inom videospel och serier, t.ex har regissören jobbat på ’’Asura’s Wrath’’ och ’’Mass Effect’’. Detta är för mig den ultimata nörd sci-fi filmen, med en berättarstil som är lik en låg budget direkt-till-video projekt från 80-talet. Till skillnad från dessa äldre filmer dock har den här det imponerande visuella berättandet som backar upp sin existens och därför känns inte som en ripoff av något annat. Istället är detta en film som gjordes av en grupp som bara ville göra en film och resultatet är originellt, belönande och underhållande. Trots att animationen är på en sådan konsekvent hastighet att det känns som att man är hög och ljudet låter som om det blev inspelat i en fabrik är detta troligen min favorit västerländska animerade film i år än så länge. Den är lockande för mig, men troligtvis inte för er... eller så kunde jag ha ''Moonlight'' på listan istället... gäsp.
The Red Pill
Jag vet, jag vet, kontroversiellt. Fast fortfarande var detta en chockerande och utmanande dokumentär. Jag tycker inte om politiskt drivna dokumentärer, oftast är dem för predikande och ensidiga just för mig, men ’’The Red Pill’’ tog det till en ny nivå med en sådan objektiv synvinkel som möjligt. Med tanke på hur många vänsterextremister som försökte censurera och förbjuda filmen från att visas så tror jag den här filmen har några rimliga poäng, speciellt när filmens stora tema är att ingen bryr sig om vissa sidor och statistiker i ett västerländskt samhället. På det sättet folk beter sig mot andra i den här filmen är läskigt och att folk jag möter varje dag är kapabla till att göra likadant är ännu läskigare. Som en person som har varit en feminist en gång i tiden och har spenderat en lång tid med feministiska aktivister kan jag hundra procent garantera att den här dokumentären har rätt... eller ''Moonlight''... gäsp.
Silence
Kritiker har inte varit särskilt snälla mot den här, orsaker förändras beroende på vilken recension man läser, fast för mig fastna den här hos mig nästan omedelbart. Med ’’Hugo’’ och ’’The Wolf of Wallstreet’’ från det här decenniet under Scorseses bälte och nu ’’Silence’’ inkluderat är jag helt övertygat att mannen inte kan göra något fel i sina framtida filmer. Som filmtiteln säger är filmen dödstyst och skapar en atmosfär och ton som inte kan toppas av den gråaste och mörkaste dramat man har sett tidigare.
T2 Trainspotting
Jag förväntade inte att jag skulle få se så många uppföljare i år jag faktiskt tyckte om så mycket som jag gjorde och ’’T2 Trainspotting’’ var den största chocken. Med ett fantastisk meta narrativ, karaktärer och användning utav sitt soundtrack överstiger den här alla andra komedier i år. Jag erkänner att den här har problem och egentligen har ingen anledning att existera, fast filmen är medveten om detta och pekar ut hur absurt alltihopa är och hur konstig filmindustrin är som tillåter att den här filmen att existera. För att ifall filmen skulle ha ett tema och en skurk borde det vara nostalgi. Förhoppningsvis kommer budskapet fram till Hollywood så att de inte producerar ’’C2 Casablanca’’.
Tower
Dokumentärer har generellt varit det minst filmiska verken som finns. Med några undantag som ’’Man on Wire’’ så är genren inte särskilt häpnadsväckande, när man pratar från en teknisk sida, inte från en informativ sida. Med det sagt är ’’Tower’’ den mest filmiska och fängslande dokumentären jag har sett, till gränsen där jag blev tårögd vid slutet. Jag sa det förut och jag säger det igen: dokumentärer har varit fantastiska i år.
Your Name
Bästa animerade filmen i år. Detta är tonårs draman jag vill ha, som skippar uppenbara klichéer och fokuserar på sina huvudkaraktärer och deras inre konflikter. Den är söt, vackert animerad, har en fängslande handling och underbara karaktärer, genuina interaktioner och allting emellan jag vill ha i en anime film. Regissörens bästa verk enligt mig. Det var skönt att folk här i västvärlden gav den här filmen uppmärksamhet och var villiga att hitta charm i filmens ton och karaktärer.
Jag är väldigt nöjd med majoriteten av filmer jag såg, förhoppningsvis fortsätter året att slänga överraskningar min väg. Jag ser fram emot ’’Thor: Ragnarök’’, ’’Baby Driver’’, ’’Apornas Planet: Striden’’ och ’’Logan Lucky’’. Det är tveksamt att jag kommer få se ’’Wolfwalkers’’, ’’Napping Princess’’, ’’Fireworks, Should we see it from the side or the Bottom?’' och ’’Mary and the Witch’s Flower’’ i år, men man kan alltid hoppas.
