mrtambourineniclas.blogg.se

Det är skönt att få se lite hard sci-fi igen. Det var lite kontroversiellt med att filmstudion hade så lite tro i filmen att den släpptes direkt till Netflix överallt utanför Amerika. Det är underligt för att detta är den sortens film europeiska filmsnobbar skulle vilja se på bio, vilket det finns många av. Med tanke på det moderna socialpolitiska klimatet vi har i dagens underhållningsvärld överraskar det mig att inte fler journalister pratar om den här, eftersom rollistan är i störst del intelligenta kvinnor som inte faller in i könsroller, fast detta är inte en dum komedi action film så jag antar att den uttråkar alla som jobbar på BuzzFeed. Det är synd, för att Annihilation är fantastisk. Tonen och takten är väldigt långsam, mörk och torterad tillsammans med karaktärer som har vrickade bakgrunder, som faller in i deras motivationer och handlingar. Det är många klipska metaforer närvarande, som handlar om att skada sig själv, motsatser, kopior och död. Viss symbolik är diskretare än andra, som delen som inblandar två rådjur, men dessa ögonblick är där för att förstärka filmens tema med chock och spänning eller för att driva handlingen framåt. Ifall du är bekänt med regissör Alex Garlands andra film Ex Machina är det samma sort berättande närvarande här och jag kan inte rekommendera båda tillräckligt mycket. Kommer definitivt vara bland mina favoriter från i år.

Stor rekommendation från mig.

 

Jag recensera både The Breadwinner och Mary and the Witch’s Flower den här månaden och jag tyckte om båda, men när det gäller ren underhållning var The Big Bad Fox & Other Tales min favorit animerade film den här månaden… filmen om boskapsdjur som gör löjliga saker var en bättre film i mina ögon än filmerna som kritiserar islam och presenterar en tidlös fantasy berättelse. För att vara seriös lite grann så älskar jag hur filmens humor och berättande presenterades, med sin Chuck Jones inspirerade karaktärer och handlingar. Det är mycket slapstick och några ordvitsar närvarande, men det är inte idioti som i en Illumination film, där humorn och animationen är så modern och barnslig att man mår illa, utan här är det tidlöst och snyggt animerat. Man har sett dessa historier från Chuck Jones och Walt Disney i det förflutna, men jag såg den här filmen som en ultimat animerad film, där allting på skärmen kunde endast fungera inom traditionell animation och allting är specifikt gjort för att passa in i det formatet. Den är charmig, löjlig, sofistikerad, tidlös, galet animerat och bara rolig. 

Stor rekommendation från mig.

 

Det var ögonblick då jag nästan dog av skratt, men det ändrar inte att manuset är ganska klumpig. Det är ofta då skämt upprepas för ofta, sidohandlingar är svagt integrerade och skämt är inte uppbyggda tillräckligt för att rättfärdiga sin existens. Slutet var också ganska svagt, med tanke på scenariot och omgivningen så kunde det har varit mycket mörkare och roligare. Med det sagt var karaktärerna så underbara och färgglada att man lät alla svagare element glida förbi. Jag kommer troligen aldrig se den här igen, men samtidigt kan jag inte förneka att den var extremt rolig ibland.

Rekommendation från mig.

 

Early Man är den senaste filmen från Aardman. Än idag är de kända för sina klassiska Wallace & Gromit kortfilmer, som ledde till Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit och andra långfilmer som Chicken Run och den nyliga Shaun the Sheep Movie. Deras humor är väldigt brittiskt, med sin fokus på patetiska karaktärer, ordvitsar och slapstick, inte långt ifrån vad Monty Python gjorde i sina filmer. Det är en större inriktning på klipska skämt mer än någon handling och det har klart och tydligt fungerat för studion under en lång tid. Shaun the Sheep Movie var så simpel i sina konflikter att den inte behövde någon dialog i huvud taget. Jag tycker Aardman har bara gjort bra filmer, men utanför Wallace & Gromit och Shaun the Sheep tycker inte jag att studion har producerat någonting som jag skulle kvalificera som fantastiskt. Deras kortfilmer fungerar bättre eftersom den korta speltiden gör att man kan acceptera alla klyschor och endimensionella komiska karaktärerna, men i en långfilm spenderar man en sådan lång tid med karaktärer som inte gör mycket annat än att slösa bort tid på en handling och konflikter man redan har sett i andra filmer som utför det bättre. Vad jag precis beskrev är exakt varför Early Man inte kopplar med mig personligen. Den är rolig, speciellt flera skämt som inblandar en duva, men annars var filmen ganska standard. 

Svag rekommendation från mig.

 

Jag tyckte om den… som alla andra gjorde.

Rekommendation från mig.

Jag jag förväntade mig att den här skulle vara när den först släpptes var att den skulle vara tråkig, vilket är varför jag inte såg den. Alla mina förväntningar visade sig mötas, men ibland existerade bra ögonblick. Allting med Orcherna var spännande, med karaktärer som måste göra svåra politiska val och hur det påverkar alla andra Orcher runt omkring, men när det gäller människorna var allting så långsamt, förutsägbart och uttjatat. Politiken var väldigt intressant att observera, speciellt när allt blir mörkt vid slutet dyker upp, men innan dess måste man sitta igenom många dåliga effekter, tråkiga karaktärer och konstant oinspirerad exposition. Med tanke på hur ikonisk konsten i Warcraft är trodde jag att filmen skulle fokusera på att se till att effekterna och designs var snygga och stack ut, men istället är alla effekter dataeffekter och det ser riktigt fult ut på ställen. 

Svag rekommendation från mig.