10 Fantasyfilmer från 2010-2019 jag rekommenderar
När det gäller personlig underhållning från decenniet har fantasy gett mig mest av det. Mainstream filmer har saknat intresse för mig, men genren har annars generellt varit experimentell, postmodern, banbrytande och äventyrligt. Vi har nått fram till en tid där vi bryter ifrån troperna Tolkien etablerade för nästan hundra år sedan och ger oss nya idéer och upplevelser.
Klickar du på filmens titel blir du riktad till respektive films IMDB sida.
Den stora njutningen för mig kommer från att berättandet och karaktärerna är skrivna på ett sådant sätt att takten i scenerna och deras kroppsspråk visar för publiken hur de känner på ett originellt sätt, hellre än livlös dialog som det är i andra familjefilmer. Så publiken får chansen att sluka informationen i en smidig takt. Animeringen är enastående för en 3D animerad film och karaktärerna är grymma.
Farbror Boonmee Minns Sina Tidigare Liv
Jag kan tänka mig att kulturen filmen kommer ifrån flyger över mitt huvud, fast några tematiska delar märker jag i alla fall. Regissören säger att filmen delvis kommenterar på filmer sig självt, genom att hoppa mellan olika tidseror inom filmhistoria och genrer. Filmen bokstavligen klipper iväg från huvudkaraktärerna för att fokusera på helt andra karaktärer ett tag innan den tar publiken tillbaks till karaktärerna den började med. Från det perspektivet är transformering ett viktigt element till filmen och hur verkligheten och livet sig självt förändras. När det gäller fantasy filmer finns det ingenting som kommer i närheten av att likna Farbror Boonmee och kommer troligen vara så i några år till.
Likt spöket får publiken se nya människor som flyttar in i huset, konversationerna de har och hur de påverkar spökets syn på livet, universumet och tid sig självt. Berättandet är hjärtslitande och leder till fenomenala sekvenser jag aldrig har sett i någon annan film någonsin. Det sagt kan filmen kännas som en gimmick, med sitt 4:3 format, pretentiösa musik och takt, men för mig försvann det efter de första tio minuterna och ledde till ögonblick jag aldrig kommer glömma av. Den underligaste filmen om kärlek och tid jag har sett.
Färgerna poppar, handlingen är en fantastisk avbildning av Irland, berättandet är tidlöst, karaktärerna är tragiska och samtidigt ljuvliga, karaktärsmodellerna är så runda att ens själ läks bara av att man titta på dem. Konsten är bortom den här världen och musiken blir underbart använt, speciellt vid slutet.
Postmodern konst blir oftast kvalificerat som meningslöst och pretentiöst, vilket är stämplar många konstnärer förtjänar, men när det fungerar kan det faktist vara briljant och Holy Motors är ett perfekt exempel på det. Bortom sitt subtext om konst, internet kultur, modern film, osv. är filmen riktigt underhållande och går igenom alla olika känslor och genrer man kan tänka sig. Varje scen ger en något inspirerat och underhållande, inte bara för att meddela ett överdrivet och uttjatat budskap till publiken. Den är skoj att se och fler postmoderna verk borde sikta att skapa liknande reaktioner från sin publik.
Det är en familjefilm, delvis, bara att många scener driver inte handlingen framåt, är ganska läskiga ibland, takten är långsam, tonen varierar från lättsmält till mörk och budskapet kommer få många reaktioner från oss här i västvärlden. Miyazawa var en buddhist och den tron är i centrum av The Life of Guskou Budori och leder till etik vi här i Sverige kommer ha det svårt att förstå eller ta emot vid första visning. Det och filmens okonventionella berättande gör den svår att rekommendera, men jag älskar den fortfarande. Den är vacker, sorglig, surrealistisk och något jag aldrig tidigare har sett från Japan.
För er som inte är troende, som mig själv, kommer den stora anledningen att se filmen vara alla underbara bilder den visar och alla metaforer närvarande. Relationen mellan Jack och hans far kan tolkas som människans relation till Gud och tar oss på en intressant resa mellan tid och rum.
Den är ostig och i jämförelse med andra filmer på listan är inte lika äventyrlig, fast filmens ambitioner ligger mera i anime troper och försöker bryta ifrån dem. Jag uppskattar det diskreta berättandet och tonen, hur lugn takten är och hur filmen tillåter publiken att bara njuta av karaktärernas vardagliga liv som de själva kan hitta mening i utan att dialogen förklarar det. Jag älskar tagningarna, den klassiska musiken och Hana karaktären är bland mina personliga favoriter.
Nu när vi avslutade med en animefilm kan morgondagens lista lika gärna vara riktad mot anime.
Mitt Twitter: @SpiderF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang
