10 Sci-Fi Filmer från 2010-2019 jag rekommenderar
Sci-fi har inte varit den starkaste genren på sistone. Det har varit extremt populärt och har haft flera inlägg tillsammans med action och skräck genrerna, men de flesta har inte stuckit ut med varken kvalité eller originalitet. Att hitta hård sci-fi var ganska svårt och när de väl dök upp var de antingen medelmåttiga eller inte bättre än andra klassiska filmer i samma genre. Så för den här listan inkluderar jag filmer som är strikt associerade med sci-fi först och ingen annan genre. Man kan inte misstolka följande filmer att vara i en annan genre först förutom sci-fi.
Klickar du på filmens titel blir du riktad till respektive films IMDB sida.
Ad Astra är delvis mjuk sci-fi, med att huvudkaraktärens motivation och interna konflikt är lik traditionella Hollywood konflikter, men samtidigt har för det mest hård sci-fi delar. Atmosfären är obekväm, de få actionsekvenserna i filmen är läskiga, mysteriet har hög spänning i sig och äventyret är utmanande att uppleva. I dagens trend med läskigt rymdresande från Hollywood är den här min favorit.
April and the Extraordinary World
Även fast filmen blir kaotiskt roligt finns det fortfarande hjärta här, med tragiska huvudkaraktärer som har något att bevisa. I en berättelse med en talande katt var dramat fortfarande trovärdigt och är lätt för folk att dra sig till. Animeringen är superb, har en inspirerad värld och handlingen är absurd.
Premissen att utomjordingar kommer till jorden är så traditionell sci-fi som det kan bli, men filmen tacklar på U.F.O konceptet och vrider om det ordentligt, till gränsen där man knappt förstå hur premissen känns så uppfriskande och nytt. Mest på grund av Louise Banks motivation, karaktär och yrke. Hur många huvudkaraktärer som är lingvister kan du nämna?
Jag medger att filmen snor ett sedan innan etablerat sci-fi universum och bara expanderar på det, fast samtidigt lägger den till saker som förändrar hur karaktärerna beter sig och hur handlingen utvecklas. K är en riktigt detektiv som listar ut saker under filmens gång så dramat och insatserna dynamiskt förändras beroende på hans upptäckter, någonting originalet verkligen saknade. Han har också en kris, som jag vägrar avslöja här, men det är otroligt intressantare än vad huvudkaraktärens konflikter var i originalet.
Jag tycker om Arrival en hel del, men Blade Runner 2049 är där jag älskar Villeneuves sci-fi stil. För mig är detta en av de bästa uppföljarna någonsin och ett modernt mästerverk.
Detta var genombrottet för skådespelare Alicia Vikander och var inte med i någon film som var bättre än Ex Machina efteråt. Alla skådespelarna är grymma här och spelar karaktärer som är sårbara och inte vad de först verkar. Slutet är också skräckinjagande och kommer få drastisk olika reaktioner.
Frågor om reproduktion, livet sig självt och sex uppkommer i berättelsen, med ganska läskiga bilder och långa tagningar. Alltså allting som inte är traditionella filmer folk har blivit vana vid, vilket betyder att få kommer faktiskt tycka om den här. Ibland är det skönt med avantgarde berättande inom sci-fi, speciellt när det händer så sällan.
Att skapa en film så här vacker i ett land inte särkilt känt för sina animerade projekt måste har varit otroligt utmanande för filmskaparna och de borde få respekt för att inte bara producera en stenhård animerad långfilm utan också för att skapa en utav hela decenniets bästa filmer. Ge den en chans ifall du kan. Du kommer knappast ångra det.
Jag är en person som var missnöjd med de andra Star Trek filmerna från J. J. Abrams och Alex Kurtzman, och är då inte förvånande när jag faktiskt tycker om Star Trek Beyond eftersom båda männen inte är inblandade med projektet i huvudtaget. Simon Pegg skrev ett smart manus och action regissör Justin Lin gav filmen en flott visuell presentation som den här filmserien saknade. Det är en löjlig actionfilm, men det är skönt att få se Star Trek i relativt bra form igen efter många år av medelmåttig hantering. Ett underhållande sci-fi äventyr med små hård sci-fi bitar utspridda igenom speltiden.
Under the Skin är under majoriteten av sin speltid fri från dialog och istället låter tystnaden och de långa tagningarna suga in tittaren och bli livrädda. Metaforer och symbolik är överallt och kommer garanterat flyga över huvet på en ifall man inte visar ordentligt med uppmärksamhet. När filmen fokuserar på allt detta känns det hela fantastiskt och det bästa decenniet har att erbjuda, medan andra delar som saknar detta är svagare för mig. Tur nog är det sällan och är annars är galet vackert filmat. Glazer håller på att skriva och regissera en till film och ifall det kommer i närheten av vad han har gjort tidigare kan jag inte vänta tillräckligt länge.
Imorgon hoppar vi av rymdskeppet för att utforska fantasivärldar från decenniet.
Mitt Twitter: @SpiderF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang
