Skulle inte påstå att alla följande filmerna är fantastiska eller något sådant, bara riktigt underhållande filmer som jag personligen uppskattar. Jag ville nämna dem på något sätt när jag inte hade någon anledning att ta upp dem i några av listorna som kommer senare under månaden.
Klickar du på filmens titel blir du riktad till respektive films IMDB sida.
BlackKklansman
Spike Lee har pumpat ut många filmer under decenniet; regisserat nästan en film varje år. Allihopa har varit medelmåttiga, förutom BlackKklansman enligt mig. Troligen tack vare att Jordan Peele producerade den här gången och Spike Lee hade andra manusförfattare för en gångs skull. Med allt detta på varandra är det skönt att se Spike Lees vackra bilder med lite substans bakom sig och påminde mig om varför jag älskar mannens äldre filmer. Blev ganska irriterad at Green Book vann Oscarn i år istället för BlackKklansman, då Green Book har knappt något utmanande eller minnesvärt, speciellt i jämförelse med alla genuint läskiga scenarion och karaktärer BlackKklansman har.
Blindspotting
Daveed Diggs är mest känd i mina cirklar som rapparen i hip-hop trion clipping., men för många är han en skådespelare mest känd för sitt genombrott i Hamilton. Sedan dess har han tagit på sig små roller i serier och filmer, men min favorit i hans filmografi är utan tvekan Blindspotting.
Detta är inte en annorlunda eller modern tolkning av Trainspotting som jag först trodde det skulle vara, men det är några inspirationer tagna från den dock. Blindspotting sätter rampljuset på den moderna arbetsklassen i Amerika och den våldsamma livsstilen många har därborta. Filmen är humoristisk fortfarande, med sina komiska kamerakompositioner, färgglada dialog, osv. men den hoppar in i ganska skräckinjagande ämnen ibland också, speciellt vid slutet. Jag älskar hur allting är filmat, huvudkaraktärerna är lätta att relatera till, bilderna blir hemska efter ett tag och dramat är genuint.
The Founder
Efter Birdman blev Michael Keaton en skådespelare jag följde efter som en hök och det ledde mig till The Founder. Handlar om Ray Croc och hur han gjorde McDonalds till den största snabbmatsrestaurangen i hela världen, genom snåla förhandlingstaktiker och förräderi.
John Lee Hancock har regisserat några filmer jag inte är en stor fantast av, men den här och en film senare på listan fungerar väl för mig. Mest tack vare att han ger fantastiska skådespelare mycket dialog att jobba med som tillåter dem att visa av deras passion för sitt arbete, likt en Tarantino och Scorsese. Låter Michael Keaton slukas upp i sin karaktär och ger honom en vrickad underläge berättelse.
Hugo
På tala om Scorsese. Hugo fick lite skit innan den släpptes, eftersom detta skulle vara Scorseses första familjefilm och var inspelad i 3D. Folk var rättfärdigt skeptiska ett tag, bara tråkigt att Hugo var tvungen att vara den bästa familjefilmen från hela decenniet. Jag saknar den här typen av tidlösa familjeunderhållning i spelfilmer. Paddington är den andra från hela decenniet jag kommer tänka på. Vi kommer troligen aldrig få en film lik Hugo i nära framtiden igen.
The Hummingbird Project
Många har beskrivit detta som en lättsmältare version av The Social Network, i att många kritiker har inte varit särkilt positiva. Den är lite billig, på den simplare sidan i jämförelse med andra dramafilmer från decenniet, men samtidigt finns det inte många filmer likt den. En fiktiv berättelse om Wall Street, med taktiska karaktärer utan en massa överdramatiserade klyschor, kommer inte så ofta. Kan lika gärna uppskatta dem medan de är här, istället för att ge dem det lägsta betyget man kan ge.
Den Osynliga Flickan
Cartoon Saloon släppte två långfilmer det här decenniet, Havets Sång och Den Osynliga Flickan. För mig är det ingen fråga om saken att jag föredrar Havets Sång, men Den Osynliga Flickan borde få uppmärksamhet också. Vackert animerad, tackar på ganska tunga ämnen och kan vara riktigt utmanande för unga.
Rocketman
Det här decenniet har inte varit vänlig mot musikaler. Hollywood vägrar producera musikaler för att de inte får lika bra recensioner som innan och de tjänar inte så mycket pengar internationellt. Musikal är bland mina favoritgenrer och det är synd att inte fler inom genren släpps regelbundet. Rocketman är en av mina personliga favoriter inom genren från hela decenniet.
Den är ostig, poppig, uppenbar, klyschig och jag älskar allt med det i filmen. Det perfekt reflekterar Elton Johns musik och den känslomässiga reaktionen folk fick från det, backat med konflikter som presenteras på ett filmiskt sätt. En film om kärlek och är hundra procent obotlig i hur fabulös presentationen är.
Stora Stygga Räven
När man är en filmfantast tenderar man att söka efter filmer med djupare implikationer, diskret symbolik och tvistar på redan etablerade genrer. Fast ibland vill man bara ha söt eskapism också. Ibland vill man skippa Citizen Kane för att se Looney Tunes.
Kan tänka mig att Looney Tunes var en stor referens filmskaparna hade när de gjorde Stora Stygga Räven. Slapstick, löjliga karaktärer, premisser bortom absurditet och korta historier. Animeringen är superb, som man förväntar sig från Frankrike vid det här laget, och karaktärerna är underbara.
Saving Mr. Banks
En bakom kulisserna titt på Mary Popping produktionen, som inblandar bokens författare P. L. Travers och djävulen hans själv Walt Disney. Saving Mr. Banks är en väldigt romantiserad avbildning av historia, både för Disney och Travers, men det är okej i filmen eftersom handlingen är mer intresserad i den centrala konflikten. Om hur Travers kämpar med att ge bort sitt personliga verk till ett företag där de kan göra vad de vill med namnet. Från regissören av The Founder har Saving Mr. Banks en färgglad stil, skådespelarna är bra och den är väldigt rolig.
Youth
En komedi med en massa gamla fisar och handlar om hur levandet blir när man blir en gamal fis. Michael Caine och Harvey Keitel har alltid varit bra skådespelare och det är skönt att få se dem i roller där de får vara diskreta och roliga för en gångs skull.
Imorgon börjar vi med listor som riktar sig in på kategorier och genrer. Den första blir rysare.
