mrtambourineniclas.blogg.se

Här kan du läsa ett galet passionerad filmentusiast och amatörkritiker skriva om nya så väl som äldre filmer från en sådan objektiv synvinkel som han är kapabel att ge... med stavfel naturligtvis.

10 Westernfilmer från 2010-2019 jag rekommenderar

Publicerad 2019-12-04 07:00:00 i 2010-2019 Filmlistor,

Det är intressant hur genrer kan dö och genom intressanta omständigheter och en bit nostalgi kan plötsligt återupplevas. Otroligt nog fanns det tillräckligt med många westerns under det här decenniet att jag kunde sätta ihop en lista med filmer jag hade sett och samtidigt tyckte om. Mest för att genren har utvecklats sedan sin början. Förut var det filmer gjorda för att visa hur grymt Amerika var och nu i efterhand har man insett hur vrickat det egentligen var. Så moderna westerns kommer inte i närheten av samma ton och de som gör försvinner ur folks minnen ganska fort. Så den här listan blir en hyllning till alla banbrytande westerns som har producerats under detta decenniet. 

Klickar du på filmens titel blir du riktad till sespektive films IMDB sida.

The Ballad of Buster Scruggs

Coen bröderna har skapat banbrytande dramafilmer under sin tid i filmindustrin, vilket blir avbrutet av underliga komediprojekt. Exempel från tidigare under decenniet kom Hail, Caesar med sin humoristiska avbildning utav Hollywood på 50-talet. The Ballad of Buster Scruggs är en samling med korta historier med karaktärer som aldrig interagerar med varandra utanför sina egna historier. En antologi med berättelser centrerat kring livet i vilda western.

Med historier så drastiskt annorlunda från varandra kommer folk föredra vissa delar över andra, men filmen har en smidig takt som varierar tillräckligt i speltid, ton, spänning och konflikter så upplevelsen inte blir för repetitiv. Som denna typ av film annars brukar vara.

Bone Tomahawk

Om du har låg tolerans mot groteska och äckliga scener kommer du hitta väldigt lite värde här. Vill egentligen inte avslöja mer förutom att handlingen delvis centrerar kring kannibalism och visar det i hemsk detalj. Alla filmerna på den här listan tycker om att romantisera western genren, men Bone Tomahawk är inte rädd att bli blodig och utmana sin publik.

Jag såg inte den här förens några år senare efter premiären. Hade inte hört talats om den förens folk i filmvärlden jämförde den med The Hateful Eight, som släpptes samma år som Bone Tomahawk. För mig skulle jag nog vilja se The Hateful Eight mer, men Bone Tomahawk är den bättre filmen. Om ni har sett filmen förstår ni nog vad jag menar. 

Django Unchained

Alla filmer Quintin Tarantino regisserade det här decenniet var westerns. Som film-nörden Tarantino är var detta inte en stor överraskning, speciellt när hans förra filmer har alltid varit tvistar på redan etablerade genrer. Hur som helst är Django Unchained bäst sammanfattad med att beskriva den som en western regisserad av Tarantino. Den är cool, kaxig, extensivt lång, filmisk som tusan och är mera stil över substans.

Tarantio i hela sin karriär har varit mer intresserad i att bygga fängslande mise-en-scène och kamerakompositioner hellre än tillfredställande berättarbågar, något som har frustrerat några kritiker. Personligen har jag blivit trött på att Tarantino inte har utvecklat sin stil utanför chockvärdet och mängden färgglad dialog från sina karaktärer, men det förhindrar inte Django Unchained från att vara underhållande. Karaktärsbågar är väldigt få, bara personligheterna är starka, dialogen är fängslande och takten är grym.

The Hateful Eight

Vad jag sa om Django Unchained kan man säga om den här också. Den är väldigt lång, tvisten in i filmens sista tredjedel har lite logik till sig, vissa scener känns meningslösa och strukturen är hackig. Fortfarande är det många delar här jag tycker om den hel del. Utan att avslöja för mycket finns det faktiskt två karaktärsbågar och det var ordentligt tillfredställande. Det är utforskat igenom hela speltiden och knyter ihop filmen tematiskt.

Hell or High Water

Länge var detta min favoritwestern från hela decenniet. Med sin tajta takt, inspirerade influenser från thrillers och lite film-noir och moderna tolkning på western genren. Inte förvånande när samma manusförfattare här också skrev Sicario och efter Hell or High Water skrev Wind River. Nu har Once Upon A Time In Hollywood blivit min favorit, men den hamnar på en bekväm andraplats.

Hell of High Water visar hur viktigt det är med små detaljer. Många scener här kunde varit livlösa om de inte inkluderade poppande personligheter från sina huvudkaraktärer, sidokaraktärers roliga dialog, bakgrunder i scener, vapen som är gömda av kameraplaceringen och variationen i hur långa tagningar är. Älskar det.

Looper

Rian Johnson fick mycket skit efter att han regisserade The Last Jedi, och han fick det jobbet efter enorm kritisk beröm från när har regissera Looper. En kombination av små sci-fi element med en western premiss. På många vis förutspådde vad Westworld skulle göra några år senare.

Bruce Willis har länge varit med i filmer där han klart och tydligt inte bryr sig om sin presentation, men han är bra här för en gångs skull. Joseph Gordon-Levitts del i filmen är utan tvekan den fängslande delen, men Bruce Willis får en mer hemsk roll och är läskig ibland. Världen karaktärerna är i har också många kreativa detaljer som säljer hur äkta allting verkar. Klyschiga sci-fi koncept blir satiriserade och western klyschor lämnas inte ifred heller, så karaktärerna får ordentligt med rum att utforska deras dilemman istället för att handlingen utnyttjar sig av gimmicks. Den var tillräckligt smart att kombinera båda världarna till en estetik som vi troligen aldrig kommer få se igen.

Once Upon A Time In Hollywood

Jag räknar detta som en western. Det självklart utspelas inte i en klassiskt tidsera som genren brukar göra, men Hell or High Water och Looper gör inte det heller och ändå får den stämpeln, så Once Upon A Time In Hollywood är en western för mig.

Detta är min favorit från Tarantino. Inte bara från det här decenniet utan också från hela hans karriär. Den är inte perfekt och kommer inte ha en lika stark påverkan mannens filmer hade på 90-talet, jag bara uppskattar den här som mest. I dagens filmklimat är det skönt att få en film som gör det exakt motsatta från vad man förväntar sig från Hollywood, med sin balans mellan den maskulina sida och feminina sida, har en stor mängd våld som passar berättandet och temat, takten är fantastisk, scenografin är inte en lika stor gimmick som i Tarantinos andra filmer, huvudkaraktärerna har underbara berättarbågar och dialogen är hysterisk.

The Revenant

Jag tror folk överreagerade till The Revenant när den först kom. Den är vackert filmad, naturen är underbar och alla tekniska sidor är fantastiska, jag bara saknade intresse i berättelsen sig självt. Det är bara en hämndhistoria vi har sett flera gånger innan, utan ett tillfredsställande och komplext slut man förväntar sig från en film med så tunga teman och långsam takt. Dessutom har vissa effekter inte åldrats särskilt bra.

Hur som helst kan jag inte förneka att delar här är fantastiska från början till slut. Jag brydde mig inte så mycket för Leonardo DiCaprios karaktär, men Tom Hardy snodde filmen enligt mig. Älskade karaktären och hans interaktioner med Domhnall Gleesons karaktär. Önskade att hela filmen var centrerad kring Tom Hardy för att vara ärlig. Som filmen är nu fungerar den och är lätt bland de bättre westernfilmerna på ett långt tag. Föredrar regissörens andra filmer dock.

The Sisters Brothers

Detta är definitivt den underligste bland den här bunten. För att vara ärlig är den här svår att rekommendera, med sin onödigt långsamma takt, svaga drift i handlingen och konflikterna saknar tyngd till sig. Vad som fängslade mig som mest var skådespelarna och deras karaktärer. Den här typen av rollista kommer inte ofta, speciellt i en genrefilm som detta, så man får uppskatta det medan man får chansen.

True Grit

Vi började listan med en film från Coen bröderna så naturligtvis avslutar vi också med en film från Coen bröderna. Detta är en nyinspelning av en western från den gamla tiden där westerns släpptes regelbundet och som flesta filmer på den här listan är det en mörkare tolkning. Kan egentligen inte säga mer än vad kritiker har sagt om den, så bara se den ifall du inte redan har.

Nu när vi redan är i genrefilmer territorium kan vi lika gärna hoppa in i sci-fi imorgon.

Mitt Twitter: @SpiderF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang

Kommentarer (0)
ballad of buster scruggs, bone tomahawk, django unchained, hateful eight, hell or high water, looper, once upon a time in hollywood, sisters borthers, the revenant, true grit,

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela