Filmer jag såg den här Månaden (oktober-november, 2019)
Jag såg många filmer under hösten. Otroligt nog tyckte jag om flesta av dem en hel del. Jag lägger det här inlägget upp så tidigt under månaden eftersom den enda filmen jag har kvar att se fram emot är The Irishman, som visas i min lokala biograf om en vecka från nu, så jag har inget mer att skriva om under restan av året. Jag lägger upp detta nu istället för under december när jag har en plan för den månaden. Vad planen är får ni se när första december kommer. Åtminstone nu kan jag säga att det kommer bli en hyllning till bra filmer som släpptes under decenniet.
Nya filmer:
Dolemite Is My Name
Rudy Ray Moore har inte haft stor succé i filmvärlden, men hade en stor influens på indeiefilm, black sploitation filmer och även hip-hop. Så nu kommer samma manusförfattare bakom Ed Wood och gör en biopic om Moores karriär och inspelningen av hans första komediskivor och långfilm Dolemite. Eddie Murphy spelar titelkaraktären och gör ett fantastiskt jobb, till gränsen att man glömmer av att det är han i rollen. Han är inte det minsta lik Moore, utan han bär upp filmen med sin karisma och passion för filmen han är med i. Alla är grymma här. Handlingen sig självt är en typisk biopic, med inga större märkvärdiga tvistar till den berättelsen, bara att den blir bättre än andra biopic tack vare premissen och alla färgglada karaktärer och dialog. Filmen finns på Netflix, så ni har inget att förlora.
Stor rekommendation från mig
Fåret Shaun Filmen: Farmageddon
Detta är den bästa animerade filmen från i år. Troligen Aardmans bästa film. Animeringen är grym, sci-fi referenserna är i bra smak och försiktigt valda, humorn är tidlöst charmig, löjlig och skoj, karaktärsbågarna är underbara och berättandet är ändlöst underhållande.
Stor rekommendation från mig.
Klaus
Detta är en julfilm regisserad av Sergio Pablos. Han har varit en animatör i Amerika sedan 90-talet på många filmer, skrev Dumma Mej och Klaus är hans regissörsdebut. Man märker att mannen är fullkomligt medveten om hur man strukturerar en familjefilm och ännu viktigare vet hur takten ska vara. Scener konstant varierar i längd, den visuella presentationen byter upp så det passar berättandet och dialogen är strikt med när det behövs. Animeringen är suverän, färgerna är underbara och ljuset i scenerna används för att skapa fantastiska bakgrunder. När det gäller konflikterna och humorn i berättandet dock har man sett det många gånger innan. Det ekar många Dreamworks och Blue Sky långfilmer med sina tvistar och karaktärer, fyllda med klyschor som jag absolut hatar i familjefilmer. Något som får mig att inte tycka om Klaus på ställen, speciellt under den sista akten där filmen går rakt in i påtvingade dumheter. Filmen bildligt talat och bokstavligt talat åker i en nedförsbacke och går aldrig riktigt tillbaks upp igen. Komedin är dessutom inte familjevänligt på ställen, med några onödigt läskiga bilder och har ett montage som imiterar en droghandel rakt ur Breaking Bad. Sedan är det en dålig låt av Zara Larsson som förstör ett väsentligt dramatiskt ögonblick i handlingen, likt hut Phil Collins förstörde Tarzan.
Förutom det har filmen mycket att erbjuda. Karaktärsdesignen, animeringen och presentationen skriker klassisk amerikansk animering, med klart och tydliga influenser från Looney Tunes och Dreamworks komedifilmer som Vägen till El Dorado och Sinbad: Legenden om de Sju Haven. Kejsarens Nya Stil fick jag tänka på också, med att huvudkaraktärerna från båda filmerna är lika varandra. Säger inte att Klaus är bättre än de andra filmerna jag nämnde här, fast samtidigt finns det inte många animerade filmer idag som är så roliga och vackra som Klaus är. Särskilt när det är filmer som utspelar sig under jultid.
Stor rekommendation från mig.
Le Mans ’66 (Ford v Ferrari)
Detta är den senaste filmen från James Mangold, som är mest känd för att ha regisserat Walk the Line och Logan. Le Mans ’66 är ännu en film driven av karaktärerna hellre än en handling, alltså en karaktärsdrama. Det är en sådan typisk Hollywood dramafilm man kan tänka sig och det är helt okej. Skådespelarna är grymma, filmskapandet är stenhårt, ljudet är fylld med detalj och aggressiva effekter, musiken är fantastisk och takten är lika smidig som smör. Filmen är två och en halv timmar lång och det känns som hälften den tiden, eftersom filmen aldrig slösar bort en scen, varje element har en anledning att vara där i handlingen, karaktärerna har roliga attityder (till nästan en absurd gräns med Christian Bales brittiska dialekt), scenografin varierar i hur information visas för publiken och budskapet och det centrala temat kan tolkas på alla möjliga sätt. Tråkigt bara att konflikterna och dramat är likt så många andra biopics. Har du sett en sportfilm har du redan sett Le Mans ’66. Samtidigt tyckte jag om den här mycket mer än vad jag hade förväntat mig och är bland de bättre filmerna från i år.
Stor rekommendation från mig.
The Lighthouse
Tror The Lighthouse är den mest kritiskt belönade skräckfilmen från hela decenniet. Något jag inte har något emot. Jag föredrar regissörens förra film The Witch, men The Lighthouse är fortfarande en kvalité film och bland de bästa filmerna från i år. Kommer utrycka mina tankar mer när jag räknar ned mina favoritfilmer från 2019 senare i december.
Stor rekommendation från mig.
Äldre filmer:
Creepshow
Doctor Sleep hade premiär och jag bestämde mig för att gå igenom några Stephen King filmer. De bättre filmerna, inte miniserierna och direkt-till-tv filmerna som är usla. Såg The Shining, Gerald's Game och för första gången Creepshow. En samling korta historier regisserade av zombie skaparen George A. Romero och är riktigt bra, med att varje korta berättelse varierar i längd, ton, takt och olika sorters rädslor. En kortfilm specifikt med Stephen King han själv i huvudrollen fick mig att skratta ändlöst. Bortom det och filmens inspirerade stil var vissa för långa och andra för tråkiga för min smak. Vissa hör hemma på Tales from the Crypt serien istället för den här samlingen. Jag ska inte avslöja vad som händer, men filmen börjar starkt, blir långsam i mitten och slutar spektakulärt. Fanns ingen film likt Creepshow innan och efteråt har ingen lyckats återskapa den heller.
Rekommendation från mig.
Dracula (1958)
Slog till mig häromdan att jag inte hade sett Christopher Lees roll som Dracula. Om du är det minsta intresserad i skräckhistoria borde du se den här, då den är så klassiskt i sin atmosfär, arkitektur och sina skådespelare.
Rekommandation från mig.
Mean Streets
Med The Irishman runt hörnet försöker jag titta på de andra filmerna Martin Scorsese har regisserat och jag inte har sett än. Mean Streets är bland hans tidigare projekt och kommer från en tid där han inte hade en stor budget eller tid under filmningen. Så delar är inte lika starka som hans filmer blev senare. Mean Streets är ingen Goodfellas, men det är en unik avbildning av kriminella gäng i New York, med bra karaktärer och fantastiskt dialog Scorseses filmer är kända för. Dessutom är skådespelarna fantastiska.
Rekommendation från mig.
A Star is Born (2018)
Efter att äntligen ha sett den här chockerade det mig att den blev nominerad till bästa film under årets Oscargala. Om musiken här hade varit bra skriven, komponerat och mixat hade jag fortfarande haft inget intresse i konflikterna, då karaktärerna har inte mycket till personligheter och klyschiga sidokaraktärer de hamnar i konflikt med likadant. Eftersom detta är en nyinspelning av en ganska gammal film förväntar man sig att manuset ska ha utvecklats sedan dess. Tycker inte heller att Bradley Cooper var ett bra val att regissera, med att scenografin och kamerakompositionerna är så tråkigt att titta på och är väldigt sällan stilla. Det är inte en dålig film, bara lämnar mig med en vi-har-redan-sett-detta känsla jag oftast får från dessa musikaler. Rekommenderar Inside Llewyn Davis och Walk the Line istället.
Svag rekommendation från mig.
The Wolf Man (1941)
Jag har sett Frankenstein filmerna flera gånger och jag har sett första Dracula många gånger, fast den här har jag undvikt för inga anledningar jag kan komma på. Likt Dracula från tidigare på listan borde du se den här ifall du är en filmfantast, annars har man ingen anledning att ge den en chans.
Rekommendation från mig.
Mitt Twitter: @Spid3rF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang
