mrtambourineniclas.blogg.se

Här kan du läsa ett galet passionerad filmentusiast och amatörkritiker skriva om nya så väl som äldre filmer från en sådan objektiv synvinkel som han är kapabel att ge... med stavfel naturligtvis.

Assassin's Creed

Publicerad 2017-01-19 19:38:00 i 2017, Action, Drama, Politik, Sci-Fi, Äventyr,

Ifall du skulle frågat mig för tio år sedan vad som skulle bli den nya stora industrin i mainstream media skulle jag aldrig gissat på videospel. Nu har Sony och Microsoft gått in i kampen mot Nintendo att sälja miljontals exemplar av spel och är nu riktade mot tonåringar och vuxna i störst del i jämförelse med 80- och 90-talet. Tack vare internet och crowdfunding har folk kunnat skapa sina egna detaljerade och komplicerade spel och sälja lika mycket som vissa kassasuccéer och en av de största trenderna på Youtube just nu är Let's Plays. Det har blivit socialt acceptabelt i vissa cirklar att vara en 'gamer' och har krossat några nörd stereotyper som ett resultat. Jag har själv spelat spel ända sedan jag var liten och fortsätter än idag. Jag är inte världens största fantast av flesta stora spel från Sony och Microsoft, mest för att de släpper samma spel om och om igen utan några större förändringar. Ifall du vill veta min smak föredrar jag "Demon's Souls", "The Last Guardian", Mario, Metroid och Civilization serien, flesta Hideki Kamiya spel och "Journey". Så alla stora spel har inte fängslats mig världens bästa och det verkar som att flesta mainstream plattformar har gjort likadant, genom att vissa har sagt att videospel är värdelöst skit. Folk som jag visar en gigantisk mängd respekt för har sagt att videospel är inte och aldrig kommer vara kvalificerad som en etablerad och tanjeställande konstform. Fast samtidigt är många av dessa människor som aldrig har sett en enda Hayao Miyazaki film, "Persepolis" eller "Game of Thrones", så detta är en åsikt jag oftast ignorerar. Spel har lyckats bevisa att de är kapabla att berätta historier, vare sig de är djupa eller ej. Så med tanke på hur populära videospel var ett tag är det inte förvånande att det kom filmer och tv serier baserat på dem. Det har funnits filmer om spel men aldrig en adaption av ett. ’’Super Mario Bros.’’ kicka av den här trenden under 1993 och den skadade filmindustrin så hårt att Nintendo har aldrig lämnat över rättigheterna till sina karaktärer till ett filmföretag igen. Vad som följde var en våg med katastrofala försök att casha in på spelarpubliken och absolut ingen var bra. Vissa kom nära, som Kirby och Sonic serierna, men ingenting att skryta om.
Det här ökända kvalitén är mest känd hos filmskaparen Owe Boll. För att vara så generös som jag kan jag beskriva honom som en ambitiös regissör. Han producerar lågbudget adaptioner av videospel för vuxna, som ’’Alone in the Dark’’, ’’BloodRayne’’, ’’House of the Dead’’ och ’’Far Cry’’, vilket har lett till intressanta reaktioner från folk. Dessa filmer har några av de lägsta betygen från kritiker jag har någonsin sett med ännu argare recensioner. De är kvalificerade som att vara några av de sämsta filmerna någonsin gjorda, uppe där med ’’The Room’’, ’’Manos: The Hands of Fate’’ och ’’Troll 2’’. Fast de är inte som en Troma film, som ’’The Toxic Avenger’’ eller ’’Class of Nuke ’Em High’’, där produktionsvärdet och presentationen är charmig i hur dåligt det är, utan ’’Alone in the Dark’’ var en katastrof. Filmen kändes som en evighet att sitta igenom och varje scen orsakade att min hjärna exploderade av hur dumt det var. De är inte bara dåliga dock, utan varje produktion har en mörk historia bakom sig. Owe Boll har hittat ett sätt att tjäna mycket pengar på varenda film han gör genom tyska kontrakt där han själv tjänar mer pengar ifall filmen misslyckas vid kassan. Han till och med utmanar sina kritiker till en boxningsmatch där han absolut krossar dem. Det låter knappt äkta och jag har fortfarande svårt att tro det, trotts att jag har sett självaste matcherna online.
Ett sista negativt ämne jag vill ta upp är ett politiskt. Det kom en period där spelindustrin hamna i rampljuset i västvärlden under 1999 när två elever sköt ihjäl skolkamrater i Columbine och folk började skylla på spelen de spelade på sin fritid för deras beteende. Detta har lett till många politiska diskussioner om kontroversiell och grotesk konst, eftersom liknande händelser som i Columbine fortsätter poppa upp. Nyligen här i Sverige hade vi vår första skolmassaker och åter igen dök den här diskussionen upp. Pojkens politiska åsikter, smak för musik och spel, gillade klipp på Youtube, osv. togs upp och presenterades som orsaken för hans beteende. Jag skyller detta på psykisk ohälsa, mobbning och den svenska statens inkompetens att ha en öppen plattform där dessa problem kan analyseras, istället för att attackera underhållare som uttrycker sig själva genom konst och hur de borde kontrolleras som små får. Jag inser att detta är ett känsligt ämne för många människor, men det är så min åsikt kring kaoset ser ut.
Så med kvalitén och alla diskussioner som poppar upp varje gång det kommer en ny film baserat på ett spel rullar jag mina ögon så långt bak att jag ser min egna hjärna. Detta var min reaktion när jag läste att en Assassin's Creed film hade påbörjat produktion. Jag hade inte sett en adaption sedan ’’Prince of Persia: The Sands of Time’’ från 2010, som var okej som bäst. Det har släppts en del sedan dess, men jag har en standard och jag tycker inte om att behöva sitta igenom usla filmer. Min åsikt på ’’Assassin’s Creed’’ spelet är att det är en stor kopia av ’’Prince of Persia’’ spelen till PS2 och jag trodde att samma tankeinställning skulle gälla för filmerna också. Detta förändrades helt och hållet när jag läste att Justin Kurzel skulle regissera filmen. Han gjorde ’’Macbeth’’ som släpptes här förra året och, ifall du följer den här bloggen, vet du kanske att den blev min favorit bland alla filmer som släpptes det året. Det var inte bara han, utan alla stora skådespelare och manusförfattaren följde med Kurzel till ’’Assassin’s Creed’’. Med detta blev jag hoppfull. Att detta skulle bli filmen som revolutionerade hur adaptioner gjordes och det samtidigt kunde vara seriöst och genuint dramatiskt… men nej. Inte den här gången.
Jag skulle vanligtvis skriva en recension som jag brukar göra, men jag anser självaste produktionshistorien intressantare än själva produkten sig självt och flesta kritiker har redan tagit upp alla filmens stora problem ändå. Skulden ska inte läggas på Kurzel och hans team. Det är snyggt inspelat, den har högt och detaljerat produktionsvärde, skådespelarna är allihopa fantastiska, det finns scener som har minnesvärda ögonblick och glimtar utav kvalité, grym action och ännu en galen Michael Fassbender. Jag skyller filmens brister på manusförfattarna och klippningen, vilket i sig själva skriker förändringar från studion. Manuset är värdelöst, med klumpig dialog och en handling så diskret och sofistikerad att Owe Boll kan förstå meningen bakom den. Adam Cooper och Bill Collage har aldrig varit inblandade i filmer jag har tyckt om och ’’Assassin’s Creed’’ visar exakt varför. Strukturen som kommer med det är också underlig, med klara och tydliga cutscenes och bitar gameplay. Klippningen verkar vara för tajt för sitt eget bästa. Ifall Kurzel fick kreativ frihet skulle det funnits längre tagningar och mindre musik, som var närvarande i ’’Macbeth’’. Det var ögonblick i actionsekvenserna där jag inte hade någon aning om vad som hände på grund av den tajta klippningen och den pulserande, konstant närvarande och högljudda musiken gjorde att jag var på väg att få huvudvärk. Det var på en ’’Man of Steel’’ nivå hur frustrerande det var. Det gäller alla specialeffekter också.
Jag tror att Kurzel kunde ha förvandlat ’’Assassin’s Creed'' till en otrolig film, med en blek och sorgsen ton igenom det hela. Vad vi fick istället var ännu en film där studion ändrade på saker för ofta med en stil och ton som konstant förändras scen efter scen, vilket resulterar i att alla dramatiska scener blir skrattretande och alla komiska ögonblick smärtsamma. Jag rekommenderar ’’Prince of Persia’’ över den här, för att åtminstone den filmen hade underliga och samtidigt underhållande ögonblick, som när Dastan försöker springa upp för en vägg men han är för full, huvudkaraktärerna hade roliga scener ihop där de gräla, all action var häpnadsväckande och kompetent ihopsatt och strutsracet är värd varenda sekund det är på skärmen för att det är så skumt och meningslöst. ’’Assassin’s Creed’’ är inte rolig, den är inte tillräckligt djup för att kvalificeras som en bra drama och all action förstörs med alla dataeffekter i bakgrunden.

Så det var det. Hoppas du tyckte om filmen mer än vad jag gjorde och jag hoppas verkligen på att få se fler originella projekt från Kurzel i framtiden.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela