mrtambourineniclas.blogg.se

2020 var inte ett bra år. Jag ska inte prata om allting som har hänt med världen, då mina åsikter kring ämnet eller politik runt omkring det är inte det minsta nyanserade i jämförelse med dem som faktiskt skriver om dessa saker vardagligt. Så jag säger bara att jag hoppas ni har det okej och ifall det har varit en tragedi i familjen hoppas jag att ni kan återhämta er och förbereda er för många år framåt där vi kommer se konsekvenserna för vad vi har gjort och i sin tur vår regerings behandling av Covid-19 situationen. För tillfället ville jag prata om film och hur det är kopplat till streamingtjänster innan vi hoppar in i filmerna jag såg under november och december.

För första gången på nästan hundra år har biografer världen över stängts ner och därmed har inte filmer kunnat ha premiär i biografer. Så de stora filmföretagen i Amerika har förskjutit deras största filmer att ha premiär antingen under 2021 eller 2022, eller så har de haft premiär online via VOD (Video On Demand) tjänster eller har gått direkt till streamingtjänster. Fast många kassasuccéer har fortfarande inte haft premiärer i år, eftersom deras budgetar har varit så stora att ingen streamingtjänst har haft pengarna att köpa rättigheterna eller så vägrar filmföretagen släppa filmerna i något annat format. Netflix tidigare i år erbjöd MGM att köpa nya James Bond filmen No Time To Die, vilket MGM ville ha sexhundra miljoner amerikanska dollar för och därmed backade Netflix undan. MGM tror att de kommer tjäna sina pengar tillbaks, vilket kan vara osäkert när filmer som Tenet hade premiär i biografer och tjänade inte sina pengar tillbaks. På andra sidan dock har Warner Brothers sagt att alla filmer de planerade att ha premiär under 2021 ska istället ha premiär på HBO Max och ha begränsade visningar i biografer. Wonder Woman 1984 hade premiär på HBO Max i Amerika under december månad, där HBO Max avbröt deras en-vecka-gratis kampanj så folk behövde betala åtminstone för en månad prenumeration på streamingtjänsten. Ett fult drag tycker jag, men samtidigt förstår man att de behöver få tillbaks pengarna från deras investering. Verkar ha fungerat för både Warner Brothers och HBO, då filmen tjänar okej pengar i biografer och under juldagen tittade hälften av alla HBO Max prenumeranter på filmen, så Warner Brothers kanske tog rätt beslut i slutändan. Resten utav de större filmerna som släpptes på VOD i år var för det mesta animerade familjefilmer, med Trolls: World Tour som den första högbudget filmen som någonsin släpptes direkt till VOD tjänster och tjänade okej pengar. I störst del för att filmföretagen inte behövde ge pengar till biografkedjorna för att visa filmen och marknadsföringen för filmen behövde inte vara så stor heller, då familjer loggar in på streamingtjänster hela tiden och Trolls: World Tour dyker då troligen upp varje gång på hemmenyn.

Dessa är stenhårda siffror vi kan titta på, men när det gäller filmer på streamingtjänster är det helt annan fråga. Enligt lag måste varje filmföretag och biografkedja visa exakt hur mycket deras filmer tjänade och hur stor deras budget är (de behöver inte visa pengarna de använde för marknadsföring och vilken stor andel biografer fick, vilket i sig är ett stort problem men det är en diskussion för en annan dag), men streamingtjänster som Netflix, HBO Max, Showtime, osv. behöver inte göra samma sak. Youtube exempelvis visar hur många visningar varje individuell video får, delvis för att videoskaparna, deras producenter (ifall de har några) och publiken kan se siffrorna och Youtube kan göra likadant. Därmed kan Youtube få exakta siffror kring hur många som klickade på videon, hur mycket videon spelades innan folk klickade bort, ifall innehållet är familjevänligt eller för vuxna och efter det bestämma ifall plattformen är intresserade i att ge skaparna pengarna eller förneka det helt och hållet. Fast andra streamingtjänster är inte tvingade att göra samma sak. Så ifall man vill veta hur många som såg exempelvis Mank behöver Netflix inte ge ut den informationen ifall de inte vill. Detsamma gäller för serier också. Så det är ganska svårt att bestämma vad som är en succé eller inte och ifall man vill veta vad folk generellt tyckte om verken måste man gå till sidor som IMDB, Letterboxd, Reddit eller sociala medier. Netflix hade ett sätt där man kunde ge betyg, tills Amy Schumer släppte ett stand up som var så dålig att Netflix tog bort det i utbyte mot ingenting. Personligen hade jag velat se Netflix bli tvingade att visa sina siffror och samtidigt tillåta folk att sätta betyg på deras innehåll på deras egna plattform, som resten av landet/världen kan se så de vet ifall de kommer slösa bort sin tid på en dålig eller bra serie. Det är inte så att någon stoppar dig från att ställa dig upp och lämna en biograf halvvägs igenom en film eller att du uttrycker dina tankar kring filmen medan eftertexterna spelas. Så jag förstår inte varför vi kan få se hur många som faktiskt satt igenom hela filmen eller varför folk inte kan valfritt välja att dokumentera deras tankar genom antingen en betygssättning eller kort recension på Netflix. Många kommer härstamma från idioter, men det är inte så att resten av sidorna jag nämnde tidigare är immuna mot den sortens självupptagna, uppkäftiga, påstridiga och socialpolitiksbesatta nolla som oftast hänger på dem sidorna. En stor anledning till varför jag skriver mina recensioner här istället för på Letterboxd, då jag vill helst inte bli grupperad med dem människorna, men Netflix verkar inte ha insett att man kan använda idioter som ett vapen ifall man hanterar det rätt. Vilket är varför någonting så underligt som Snyggingar hamnar på deras plattform och Netflix måste då gå till andra sidor för att försvara filmens inkludering i deras bibliotek. Disney hade förnuftet att inkludera en förvarning innan deras äldre filmer kunde visas och Amazon tillåter folk att faktiskt sätta betyg, medan Netflix har ingenting och därmed uppmuntrar mindre och mindre aktivitet på tjänsten. Hoppas på att HBO Max inte upprepa misstag de har gjort innan genom att kopiera Netflixs modell.

Allt detta är väldigt fascinerande och när biografer är desperat törstiga för nya filmer igen kanske de stora kassasuccéerna försvinner och vi får de mindre filmerna som var stora succéer i biografer för lite över tio år sedan. En massa såg Wonder Woman 1984 i biografer, men det kanske är ett undantag för att folk vi gå på bio igen eller så kommer biografer fortsätta vara större. Vi får helt enkalt bara vänta och se. Tills dess kommer jag inte gå på bio under nästa år heller, även ifall jag vill, då världen har större problem just nu för mig att gå för att se en skitfilm i en biograf istället för att vänta ett halvår för att se filmen hemma. Hur som helst såg jag ett fåtal filmer under november och december, som vi kommer gå igenom nu.

Mank

Själen

Animeringen sig självt var underlig, i att karaktärsmodellerna skapades på papper och när de sedan skulle konverteras till 3D passar deras stilistiska designs inte riktigt in med de ultrarealistiska bakgrunderna. Råttatouille och Superhjältarna hade liknande inriktingar i sina karaktärsdesigns, men där blandades karaktärerna in i världen bättre med hjälp av de mera tecknade bakgrunderna och deras rörelser var inte lika överdrivna, medan Själen verkar inte riktigt veta vad den vill göra. När väl de övernaturliga elementen stiger in blir det lättare för ögonen, men under större delar av speltiden känns det som om jag stirrar rakt ner i den kusliga dalen. Premissen känns också återanvänd och är nästan identisk med Råttatouille, både i karaktärsdynamiken och spänningen. De är mina stora problem med filmen, vilket som bäst är ganska standard för Pixar vid det här laget. Resten av filmen dock är så nära perfektion att det gör mig besviken när filmen är ägnad till knasiga äventyr med en pianist och en katt.

Jag älskade musiken, både storbandinstrumenteringen komponerad av Jon Batiste och den glitchiga, industriella, elektroniska ambientmusiken från Trent Reznor och Atticus Ross, som är närvarande när karaktärerna i längre är på jorden; skapar en dynamik i ljudmixen och tonen i berättandet. I en era där att berätta en berättelse genom musik har praktiskt taget dött var det skönt att få se en film som gör publiken medveten som sitt soundtrack. Man kan höra varenda not, det är så uppfriskande att få höra och musiken sig självt är stenhård. Troligen mitt favoritsoundtrack från hela Pixars filmografi, vilket är ganska ensidigt eftersom jag alltid har tyckt om Trent Reznors jobb tillsammans med David Fincher och jag har lyssnat en massa på Nine Inch Nails. Dessutom är jazz mig grej. Jazz, soul, rythem & blues och blues har inte fått sitt stora rampljus inom musikteori eller i popkultur, så det är spännande att en sådan stor film fokuserar på det under den större delen av sin speltid. Under min tid spenderad i studier och forskning på universitetet har jag träffat en handfull med unga barn som älskar jazz och soul, så jag skulle inte påstå att Själen inte har en för avancerad musikstil för sin målgrupp, som jag kan tänka mig många online kommer argumentera om.
Rekommendation från mig.

Sound of Metal

Vad som gjorde mig som mest imponerad dock är behärskningen i berättandet och användningen av ljudet. Eftersom huvudkaraktären är praktiskt taget döv igenom speltiden är verbal dialog reserverad till viktiga ögonblick när det slår till som hårdast, vilket ledde till riktigt experimentella sekvenser under filmens andra halva som soniskt lätt kunde höra hemma i David Lynch projekt som Blue Velvet, Eraserhead eller övernaturliga sekvenser i Twin Peaks. Sound of Metal är inte lika underlig, läskig eller förvirrande som Lynch berättelser tenderar att vara, istället är det ett traditionellt drama som lyfts upp till högre höjder med hjälp av sin fängslande premiss och äventyrliga klippning. Utan tvekan min favoritfilm från Amerika som släpptes under 2020.
Stor rekommendation från mig.

SvampBob: Svamp på Rymmen

Det var någonting jag glömde av… Just det ja! Disney!
Jag kommer återuppta mina recensioner för Disneys animerade långfilmer, efter att ha tagit en förlängd paus som jag verkligen behövde. Ni kommer fortfarande behöva vänta ett litet tag till, men förhoppningsvis blir det värt det.

Kejsarens Nya Stil /24 januari
Atlantis: En Försvunnen Värld /31 januari
Lilo & Stitch /7 februari
Skattkammarplaneten /14 februari
Björnbröder /21 februari
Kogänget /28 februari