mrtambourineniclas.blogg.se

(Följande text avslöjar allting som händer i avsnitt tio, elva och tolv av Made in Abyss säsong två. Kommer även ta upp händelser i säsong ett och filmen Dawn of the Deep Soul, så jag rekommenderar att ni ser dem sakerna först innan ni läser vidare, då det avslöjar viktiga händelser och kontext behövs.)

Då var vi här; slutet är alltid den svåraste delen att få till rätt. Generellt var jag väldigt nöjd med hur allt detta utspelades, både i mangan och den här serien. Det var extremt våldsamt och visade av sina unika monsterdesigns, men samtidigt höll sig till seriens rötter med sina höga känslor och karaktärerna fortsatte vara i mitten av allt kaos.

I ett inlägg om avsnitt fyra skrev jag att det var viktigt att serien inkluderade delen där Faputa sniffade Regs penis, för en bit humor från min sida och samtidigt var det en interaktion som gav tittare en liten glimt av det vi skulle få se nu. Faputa och Reg – i det lilla vi vet om från en flashback presenterad här och i mangan – var romantiskt intresserade i varandra, mera så från Faputas perspektiv där hon äntligen stöter på en vänlig och öppen varelse i avgrunden. Man får intrycket från Regs sida att han säger dessa saker för att antingen vara snäll, men på andra sidan så är hans reaktion till dem små bitarna av minnen genuina, i att han börjar gråta framför Faputa och inser att han inte har styrkan att skada någon han känner för så mycket. Fast i slutändan är Faputas motivation att krossa byn starkare än hennes känslor för Reg, därmed har inte lika större bekymmer med att undanröja honom så hon kan uppfylla sin mors önskan. Tänk er själva detta: ni träffar en person ni blir förälskade i, dem reser bort och lovar att återvända en vacker dag, det tar längre tid först trott och när dem väl återvänder har dem glömt bort er och har en ny partner med sig dem bryr sig mera om. Ni hade nog rättfärdigt varit förbannade på hela situationen, så det blir ganska lätt för oss i publiken att hamna på Faputas sida, känslomässigt i alla fall, bara att det går överstyr när hon vill elda ner alltihopa till aska i ren ilska. Värde har varit det stora temat i den här säsongen och när Faputa – karaktären som sägs ha det högsta värdet – blir ignorerad eller anses vara ett verktyg av resten av rollistan, har hon få anledningar till att inte se resten i samma ljus. Så hennes karaktärsbåge blir inte att riva ner byn, istället blir det att riva ner byn så hon kan sätta stopp på allt krävande och lidande hela byn har deltagit i. Det sista ögonblicket Faputa hade med Vueko var väldigt mäktigt för mig och det sålt ordentligt med att Vueko har tappat sin mänsklighet, så dem måste kommunicera spirituellt hellre än genom dialog, inte så annorlunda från hur Vueko och Irumyuui hade en koppling under all den här tiden. Vuekos sista ord passade hennes karaktärsbåge och lämnade en poetisk och tragisk monolog om att kärlek leder till lidande och ändå tycker vi att det lidandet är värt att leva igenom för någon annan, exempelvis en förälders kärlek för sitt barn

Det är underligt i efterhand att inse hur lite Riko och Reg gör under säsongens sista ögonblick, vilket dem inte borde eftersom det allt handlar om Faputa och hennes båge, bara att dem spelar rollen som observatörer under sista avsnittet. Riko hjälper Reg att besegra ett monster och det är allt egentligen. Istället tar dem andra karaktärerna upp mest rum och dem får sina tillfredställande bågar. Nanachi är utan tvekan den populäraste karaktären från den här serien, både från hennes personlighet och karaktärsbåge från första säsongen och Dawn of the Deep Soul filmen, så självklart har säsongen delvis känts tom utan henne, när hon försvann in i Belafs kammare och var inte närvarande under dem senaste fyra avsnitten (motsvarar ungefär en timmas speltid) så att hon dyker upp här med Mitty och har sin lilla båge med henne - bortkopplad från alla andra - var mäktigt att få se. Äntligen är det dags för Nanchi att inse faktum och släppa taget på någonting som hon djupt nere vet aldrig kommer fungera. Alla karaktärerna inser att dem är dömda att bli uppslukade av Faputa, låta byn rivas ner och låta nästa generation stiga in och ta över; det förflutna är någonting vi inte kan ignorera och ändå måste ta oss ifrån.

Vill ni ha mina ärliga tankar så är detta den minst intressanta delen av Made in Abyss än så länge för mig. Den här berättarbågen har sina otroligt oförglömliga ögonblick - oavsett hur mycket jag försöker glömma - bara för mina personliga smaker är berättelsen fylld med för många karaktärer som inte fängslar mig på samma sätt nykomlingarna i dem andra delarna gjorde. Ozen, Nanachi, Bondrewd och Prushka var tillägg som förvånade mig i hur varierande dem var i sina personligheter och hur serien skapade grymma karaktärsdynamiker och konflikter med huvudkaraktärerna genom dem, men för mig så saknades den delen lite i den här senaste säsongen och gjorde att det hela kändes långsamt och karaktärslöst på många ställen. Deras bakgrund är inte direkt kopplade till våra hjältar, förutom på ett metaforiskt sätt, då gör att man måste prioritera vilka karaktärer man bryr sig mest om, vilka då kommer utan tvekan vara våra hjältar när vi har spenderat mest tid med dem och är den stora anledningen till varför vi tittar på serien till att börja med. Eftersom huvudkaraktärerna är separerade igenom den större delen av speltiden finns det väldigt studsande fram och tillbaks, istället ersätts det med att karaktärer stöter på någonting underligt eller en ny karaktär och pekar ut det ett tag, vilket leder till en actionsekvens med svag spänning och få insatser, både bokstavligen och från ett dramatiskt perspektiv, det vill säga ända tills dem sista tre avsnitten när allting etablerat kommer tillbaka. Första säsongen hade en svag spänning under sina första få avsnitt också, men där var Riko och Reg en sådan underhållande duo att det istället handlade om hur Reg vill skydda henne och Rikos reaktioner till allting nytt hon får se, tills dem faktiskt möter Ozen och senare Nanachi där spänningen vrids upp till max. Därför klipptes alla "spännande" delar, som inte var med i mangan och existerade endast som filler i första säsongen, ur film versionen. Så den här nya säsongen handlar om alla nya karaktärer och hur deras resa speglar huvudkaraktärerna, vilket är bra utfört, har sin plats och är unikt till den här serien, men deras personligheter tolkas av mig som ganska tråkiga, trots deras tragiska bakgrunder vi får senare se och den direkta presentationen med väggar av dialog gör mig uttråkad. Det är självdestruktivt med att ha så bra etablerade huvudkaraktärer, eftersom alla nykomlingar inte kommer få lika högt intresse från sina tittare som föredrar det som kommit innan. Det sagt så får varje karaktär sin kompletta karaktärsbåge och Faputa har den största utav allihopa, som är väldigt bra och allt lore runt omkring henne är någonting man aldrig riktigt sett inom mainstream anime tidigare. Sammanfattning: karaktärernas individuella resor igenom avgrunden är riktigt bra, resten är mixat med klumpig integrering av dialog och onödigt förklarande genom monologer som inte hör hemma i en annars så visuellt rik serie som detta.

Här är en lista med alla mina betyg för varje avsnitt:

1: 7
2: 8
3: 7
4: 8
5: 7
6: 8
7: 9
8: 9
9: 8
10: 10
11: 8
12: 8

Genomsnittsbetyg: 8/10

Så... vad händer härnäst? Jag har inte läst någonting från mangan efter slutpunkten av volym tio/slutet på den här säsongen och jag läser mangan egentligen bara en volym i taget hellre än ett kapitel i taget. Jag kan endast spekulera till vad som händer härnäst. Det klyschiga och uppenbara jag först tänker på är att gruppen reser ända ner till bottnen, där dem hittar Rikos mamma (som mirakulöst lever än) och hon avslöjar hemligheten bakom avgrundens skapelse och förbannelsen. Tillsammans står dem upp till kamp mot vad nu än för kraft det kan vara, orsakar att förbannelsen försvinner och allihopa kan resa upp till toppen utan att bli skadade; slutet gott, allting gott. Jag förväntar mig något mer utmanande än det från serien med en sådan otroligt mörk ton och ett sådant gott hjärta i mitten, istället förväntar jag mig följande: dem hamnar längst ner, visar sig att Rikos mamma har blivit lika vriden som resten utav karaktärerna i avgrunden och skickade Reg upp till ytan så han kunde hämta Riko, i syftet att bli en typ av uppoffring så avgrunden kan fortsätta leva. Reg blir digitalt kontrollerad av Rikos mamma att döda Riko, men genom sin mänskliga sida han har utvecklat igenom serien är han tillräckligt stark att säga ifrån och stoppar alltihopa. Vill man vara väldigt billig kan Reg använda sin kanon att förstöra vad nu än som är därnere och offra sig själv. Jag har ingen aning. Vad jag vet är att jag kommer säkert inte kunna hålla mig att läsa individuella kapitel när dem släpps online regelbundet, då jag inte kommer kunna hålla mig tills nästa volym släpps för att se vad som kommer hända. Kommer säkert ångra det i slutändan.

Eftersom animeserien inte har fått en bekräftad tredje säsong eller film tror jag filmteamet väntar på att självaste mangan kommer vara klar innan dem filmatiserar den. Det släpptes ett Made in Abyss videospel nyligen och presentationen i alla trailer intresserar mig inte särskilt mycket att spela det och köper det säkert en dag på rea om något år från nu. Vad jag kan tänka mig är att dem gör någon form av spin-off samtidigt som mangan blir kvar, inte så annorlunda från Marulk's Daily Life kortfilmerna, som visades i biografer innan Dawn of the Deep Soul filmen och kom med i blu-ray filmsamlingen jag har, bara i ett serieformat. Det behöver inte vara allvarligt som huvudserien är, utan bara något meningslöst och lättsmält tills nästa säsong/film kommer. Vi kanske får en filmversion av den här säsongen, vem vet? Hade föredragit en kortare version av den här berättelsen som låter text vara subtext under den större delen och klippa bort en del monologer som bara stavar ut för publiken vad som händer, när bilderna talar för sig själva ändå och är en anledning till varför dem tidigare filmerna var så effektiva. Till dess: må er resa vara fylld med förbannelser och välsignelser.

Läs min bok: patreon.com/ngsvensson
Mitt Twitter: @Spid3rF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang