Thor: Ragnarök (kortis)
Filmerna som har centrerat runt karaktären Thor från Marvel Cinematic Universe har inte fått världens bästa feedback från kritiker och den generella publiken som såg dem. Titelkaraktären i "Thor" och "Thor: The Dark World" hade inte samma inriktning och fokus som Tony Stark, Steve Rogers och Bruce Banner hade i sina respektive filmer, med att det största är karaktärens fantasy omgivning när resten var sci-fi. Dessutom hade dessa två filmerna mer känslomässiga narrativ kopplade till sig, med en mer romantisk, lättsmält och komisk ton. Jag är troligen en av de få människorna som genuint tycker om dessa två. De har stora och uppenbara problem, till och med "South Park" gjorde narr av den första, men filmernas simpla struktur, charm och karaktärer smittade av sig på mig. Jag måste också påminna er om att Thor filmerna var dem enda som hade en antagonist som var faktiskt värt någonting i hela MCU tills "Guardians of the Galaxy vol. 2", i formen av Loki. Än idag förstår jag inte varför antagonister begränsades till bara en film, när folk klart och tydligt älskar att observera onda karaktärer, med "Game of Thrones", "The Sopranos" och "Breaking Bad" som några exempel. Så med "Thor: Ragnarök" förväntade jag mig en mörkare ton och skulle ta bort allting som gjorde dem andra två Thor filmerna så underhållande. Sedan kom den första teaser trailern och med bara det slängde jag mina pengar på skärmen. Ett färgglatt fantasy äventyr epok med Thor, Loki och Hulk, regisserad av Taika Waititi som gjorde "What we do in the Shadows", rollistan var fantastisk och MCU har haft endast bra filmer i år.
För några år sedan när "Avengers: Age of Ultron" hade premiär sa jag till mig själv att den här genren var död. MCU hade ingen chans att rädda sig själv efter den katastrofen, vilket bekräftades med "Ant-Man" och hur den filmen gjorde absolut ingenting för genren. Att Joss Whedon och Edgar Wright lämna sina då schemalagda projekt gjorde det hela ännu värre. Efter det här året har superhjälte filmer visat att genren kan utforska nya möjligheter och andra genrer. "Logan" tog stor inspiration från westerns, "Wonder Woman" från krigsfilmer, "Guardians of the Galaxy vol. 2" från space operas, "Spider-Man: Homecoming" från tonårs skoldrama och nu "Thor: Ragnarök" med sin fantasy epok. Vad som gjorde ’’Thor: Ragnarök’’ till en besvikelse för mig var sin brist på fantasy element som gav de två första filmerna i serien en unik värld. Det hela känns istället som en kombination av alla andra filmerna i MCU och inte som en uppföljare till Thor filmerna. Likt ’’Thor: Ragnarök’’ har ’’Captain America: Civil War’’ många karaktärer, konflikter mellan två Avengers och har inte störst fokus på titelkaraktären han själv, men tonen i den filmen passar i kontext med Captain Amerika filmerna och det gör inte ’’Thor: Ragnarök’’ för det mesta. Det var några grymma psykedeliska bilder och fantasy varelser, men det händer sällan och är oftast mer sci-fi än fantasy. Filmens klimax var det bästa med hela filmen, där dessa element används till bra effekt. Jag ångrade att jag såg teaser trailern för filmen, för att chocken som kommer med att Thors hammare krossas och överraskningen att Bruce Banner är med i filmen skulle fungera bättre ifall det inte visades i trailern. Det gjorde att handlingen kändes plan och saknade kött på benen. Det hjälper inte heller att dramat inte är särskilt starkt. Många av Thors vänner dör och man får aldrig se en reaktion från honom. Sedan när väl drama dyker upp så kommer ett skämt i vägen, som om vi tittar på ’’Guardians of the Galaxy’’. Jag såg ’’Thor’’ och ’’Thor: The Dark World’’ nyligen inför den här filmen och vad dem filmerna lyckades med var att låta alla komiska och dramatiska scener spelas ut separata från varandra, till skillnad från ’’Thor: Ragnarök’’ där jag har ingen aning vad jag skulle känna. Eftersom Taika Waititi regisserade filmen förväntade jag mig mer komedi än vanligt, men det blev lite för mycket just för mig.
Det var mycket i den här att tycka om, som humorn, effekterna, karaktärerna och all action (speciellt dem med Led Zeppelin musiken i), som vi har fått innan och det är bra utfört. Att få se Bruce Banner i en film igen som inte är dålig var underhållande och får mig att vilja se en till långfilm med honom. För mig är handlingen utspritt, temat inte tillräckligt fokuserat och det var inte några märkvärdiga överraskningar. Bra år för genren och det är en njutbar film, men är den svagaste i hela MCU i år.
