Spirited Away (2001)
(Ifall du inte har sett Spirited Away innan högt rekommenderar jag att du gör så först, eftersom texten avslöjar viktiga scener i filmen och kontext behövs. Rekommenderar också att du läser mina recensioner för Kikis Expressbud och Prinsessan Mononoke, då poänger jag gör där påverkar kritik mot Spirited Away).
Spirited Away är en fantasy äventyr anime film från 2001 skriven och regisserad av Hayao Miyazaki. Efter Studio Ghiblis genombrott succé i Amerika med Prinsessan Mononoke under 1997 skulle studion skapa en ännu större succé med hjälp från Pixar grundare John Lasseter, som introducerade Miyazaki till Disney. Två år innan regisserade Isao Takahata Mina Grannar Yamadas under Ghibli namnet medan Miyazaki påbörjade sitt nya projekt Spirited Away. Under 2001 var animering relativt stort, med Shrek som ett svar mot Jeffrey Ketzenbergs komplicerade relation med Disney, Pete Docter hade sin regissörsdebut med Monsters, Inc. och skulle fortsätta skapa ikoniska hits för Pixar med Upp och Insidan Ut, Satoshi Kon släppte sin underskattade klassiker Millennium Actress, Disney släppte sin anime inspirerade och semi populära Atlantis – En Försvunnen Värld, kultklassiker rotoscope animerade Waking Life fick mycket kärlek från kritiker, Cowboy Bebop fick en sakuga fylld film och Pokémon fick sin fjärde film i sin enorma succé med videospel och anime serie världen över. Annars bestod 2001 av Spielbergs hyllning till Stanley Kubrick med A.I., Peter Jackson startade sin fantasy epok trilogi med Sagan om Ringen: Härskarringen, Harry Potter och de Vises Sten startade sin egna filmserien samma år, Ocean's Eleven var en enorm succé, David Lynch fortsatte att förvirra folk med Mulholland Drive, En Riddares Historia hamnade bland en av mina favorit filmer när jag var liten och Spy Kids var troligen den största spelfilmen för barn det året också. Spirited Away vann Oscarn för bästa animerade film under Oscarsgalan 2002, första och ända gången en film från östvärlden har vunnit i den kategorin. Filmen blev också den största succén i hela Japans filmhistoria, tills nyligen med Your Name.
Eftersom filmen är den största succén Japan någonsin hade och blev Ghiblis populäraste film i västvärlden blir det förvånande att filmens innehåll inte är typisk barnvänlig underhållning som associeras med fantasy genren. Ifall man tittar på alla andra animerade succéfilmer som hade släppts innan 2001 är det oftast fantasy musikaler inspirerade av Disneys klassiska filmer som började på 30-talet. Idag vågar ingen större studio förutom Disney skapa en musikal och de få som gör får antingen ingen finansiell succé eller kritisk succé genom det, fast under 90-talet var filmföretag nästan förpliktade att producera musikaler ifall de ens ville komma nära pengarna Disney tjänade det årtiondet. Spirited Away kommer inte nära det området, med sin atmosfäriska takt och melankoliska inriktning på karaktärsutveckling. Karaktärerna i filmen sällan ler, alla scenarion Chihiro hamnar i kan inte beskrivas som ljuvliga och istället som skräckinjagande eller surrealistiska, karaktärsdesignerna är bortom banala, logiken är sällan grundad i verkligheten och humorn är begränsad. Jämför det med alla andra familjefilmer som släpps året om. Sedan ansågs traditionell animering onödigt att producera under tidiga 2000-talet, med att Pixar hade skapat ett nytt animeringsformat med Toy Story, Ett Småkryps Liv och Toy Story 2, vars succéer blev någonting flesta filmföretag ville kopiera med innovativ 3D animering eller en kombination av 2D och 3D. Rykten har spridits att Disney medvetet ville att Skattkammarplaneten skulle misslyckas så deras animeringstudio skulle fokusera på 3D filmer, vilket inte skulle leda till kritisk belöning förens nästa årtionde. Anime var fortfarande delvis traditionellt animerat på den tiden också, fast västerländska hade inte en stor koppling till den sidan av underhållning än och därför var Spirited Away annorlunda från allting annat. Inom Ghiblis filmer hade några CG effekter smugit in i Prinsessan Mononoke och Spirited Away, fast det var begränsat till vissa diskreta effekter eller scener som inblandar lager med animering som inte skulle kunna utföras med traditionell animering. Exempelvis när Ashikata blir infekterad kommer några tentakler på hans högra arm som är animerat med CG, för att scenen inblandade för många lager, med bakgrunder, karaktärsanimeringen och sedan tentaklerna ovanpå alltihop. Just anime var inte så stort i västvärlden på 90-talet heller, förutom att Dragon Ball Z och Sailor Moon var ganska populära under den tidiga delen och sedan dök Digimon och Pokémon in i mainstream popkultur under den senare tiden av årtiondet. Annars var allting underground nördkultur. Så för många barn var Spirited Away en introduktion till anime, någonting föräldrar kanske inte ens märkte eftersom konststilen i den filmen är drastiskt annorlunda från den närvarande i någonting som Pokémon. Designmässigt är monstren de själva det enda tidlösa med Pokémon, då alla människor ser ut som designs skapat under ett helt annat årtionde, i kontext med dagens standard, någonting som inte är reflekterat i Spirited Aways designs. Vilket gör det underligt när folk online klagade över Sun & Moon seriens drastiskt annorlunda karaktärsdesigns hos människorna. Beroende på vilken synvinkel man väljer släpptes Spirited Away vid den absolut bästa eller sämsta tiden, då ingenting var likt den och därmed garanterade dåliga siffror i kassan eller var så unik att folk blev tvingade att se den och ge filmen beröm.
Varför vann Spirited Away en Oscar? Inte en fråga som refererar till filmens kvalité, då Oscarsgalan sällan belönar kvalité i flesta kategorier, utan vad som ledde till filmens kritiska belönade så väl som priserna den fick i västvärlden. Inom just animering var 2001 inte en främling till kvalité och samtidigt populära projekt. Fast vad som verkar vara den populäraste teorin verkar vara Spirited Aways premiss och hur det passar Akademins smaker. Filmen var inte hard sci-fi, Indiana Jones inspirerad sci-fi äventyr i rymden eller inkluderar skämt om snablar storlekar, utan istället var en ”vuxen” familjefilm. Vuxen i citattecken eftersom filmen är gjord för en yngre målgrupp, men samtidigt var inte packad med ”barnsliga” scener som distraherade från det centrala dramat. Barnsliga är också i citattecken eftersom vad Akademin anser vara barnsligt är exakt vad fantasy och sci-fi fantaster traditionellt uppskattar med var sin respektive genre, när det gäller små detaljer i karaktärsdesigns, gigantiska skalor, episka strider och överdramatiserade allegorier. Spirited Away lyckades skapa en balans mellan det ”vuxna” och ”barnsliga”, då handlingen är en coming of age berättelse om en ung flicka som hittar sig själv i en surrealistisk och skrämmande övernaturlig miljö. Filmen är inte så intresserad i skala och strider, utan mera i karaktärers interna konflikter och atmosfär. Antagonister och externa konflikter existerar i filmen, fast fokusen ligger i huvudkaraktärens känslomässiga resa istället för stora svarta monster och flodgudar som står i huvudkaraktärens väg. När sådana stämplar existerar i prisutdelningar blir folk upprörda när ”barnsliga” filmer som Mad Max: Fury Road och Blade Runner 2049 inte vinner i kategorier de förtjänar att vinna i. Detta inkluderar försvaret hos Prinsessan Mononoke också, då den filmen hyllade sin tekniska förmåga och visade viktigheten hos fantasy genren som ett konstuttryck mer än någonting som The Shape of Water och Spirited Away gjorde, då båda filmernas prioriteringar ligger i sina dramatiska rötter istället för traditionell fantasy. Baserat på den här och min förra recension blir min personliga preferens mellan Prinsessan Mononoke och Spirited Away klar och tydlig, men det blir inte en ordentlig bild av hur jag personligen ser industrin som. Fler klipska filmer som Prinsessan Mononoke behöver existera i dagens industri, speciellt i spelfilmer, men vi får regelbundet många medelmåttiga filmer som imiterar Spirited Away idag. Under sena 90-talet och tidiga 2000-talet försökte Disney krypa in i Akademin genom att skapa mera ”vuxna” filmer som tar stor del inspiration från andra kulturer, med Pocahontas, Mulan, Ringaren i Notre Dame och Lilo & Stitch som några exempel. Någonting som gjorde att studion nådde en finansiell förlust under mitten på 2000-talet med misslyckad film efter misslyckad film som ledde till att företaget bodde i Pixars och Dreamworks skuggor. Ghibli led under den här tidsperioden också för andra anledningar, men vi tar det i nästa recension. Att Spirited Away var ”utländsk" var också en faktor som ledde till priser. Ifall man tittar på Oscarsgalans nomineringar i alla traditionella kategorier och jämför det med bästa utländska film kategorin blir kontrasten som dag och natt, då experimenterande, innovation och kvalité endast existerar i den kategorin, vilket gör mig orolig att Amerika ser resten av världen som inget annat än underlig och endast skapar bra filmer. Så när amerikanska filmer handlar om en kultur som inte är deras egen eller pratar om ett dramatiskt och exotiskt ämne får det beröm mer än något annat. Slumdog Millionaire, The Hurt Locker, Argo, 12 Years a Slave, Moonlight och The Shape of Water firar att de handlar om minoriteter eller ett land utanför Amerika och allihopa har vunnit i bästa film kategorin under de senaste tio åren. Spirited Away är en dramatisk och exotisk film gjord för barn, så att den vinner en Oscar är inte underligt, enligt mig i alla fall.
Jag är en person som försöker stiga in i författarvärlden och märker att processen kring att skapa ett fängslande narrativ och karaktärer är inte så lätt eller uppenbart, då man måste inkludera faktorn att folk har så drastiskt olika personliga smaker och man kräver att de ska konsumera ens verk i ens egna föredragna takt som nödvändigtvis inte passar läsarna. Som en författare måste man inse faktum att folk kommer inte tycka om det du skriver eller vill inkludera i din berättelse, vilket gör Miyazakis verk enastående i hur många som tycker om dem. Populär kultur är riktigt dum ifall man bestämmer sig för att dissekera allting under en lång sträcka, men Ghiblis verk har konsekvent kvalité till sig samtidigt som dem fortsätter vara populära flera årtionden efter att filmerna först släpptes, som om de vore moderna versioner av Gudfadern eller Fönstret åt Gården. Trots att filmerna har teknisk kvalité kopplade till sig skulle det fortfarande inte betyda någonting ifall det inte fanns en känslomässig kärna som folk drog sig till. Vad som kommer känslomässigt påverka människor varierar från person till person och gör att diskussionen kring film i slutändan blir subjektiv. Jag ville få ut detta innan jag berättade för er att Spirited Away är min favoritfilm någonsin. Absolut älskar den här filmen från början till slut. Anledningen till varför jag inte pratar om filmen direkt så mycket i den här recensionen är mest baserat på att allting i texten skulle endast bestå av en lista med saker jag tycker om med filmen och nörda ut på alla små detaljer och individuella scener utspridda igenom berättelsen. Fast detta skulle vara meningslöst ifall du inte redan har en personlig koppling till filmen eller skulle vilja se en annorlunda rationell synvinkel på filmen än dig egen, någonting som inte händer ofta bland flesta recensioner online som älskar att lista element. Så nu vill jag prata om min personliga smak för film. Vad som väcker mina känslor oftast inom film är narrativ enkelhet och klarhet i visuellt berättare. Filmer jag föredrar tillåter tittare att ta ett andetag i en films expansiva värld fylld med underliga varelser och otänkbara faror utan att bli avbruten med konstant dialog eller irriterande karaktärer. Scener då kamerakomposition är välplanerat så långa sträckor blir ägnade till karaktärer som bara få vara sig själva i en fantasifull miljö som hoppar mellan olika toner i en handling driven framåt av karaktärernas känslomässiga inblandning, inte av ett påtvingat berättarverktyg som t.ex. öde och en antagonist. Några exempel borde vara Vargbarnen, Holy Motors, Song of the Sea, Laputa, Pink Floyd’s The Wall, Fantasia, Sagan om Ringen: Härskarringen, 2001: A Space Odyssey, A Clockwork Orange och Spirited Away. Andra verk som The Social Network och Maffiabröder erbjuder allt detta också med en extrem mängd tajt och fängslande dialog, men oftast vill jag att ett narrativ som drivs av känslor, karaktärer och humör istället. Så ifall någon säger att Prinsessan Mononoke är deras favorit från Ghibli förvånar det mig inte och jag förstår varför det är fallet hos flesta online. Vissa ser Spirited Away och blir uttråkade ganska fort, men samtidigt uppskattar Titanic och blir ingenting de själva dikterar, eftersom deras uppväxt är inte lik någon annan. Personligen såg jag Spirited Away fem gånger samma vecka jag först såg den när jag var liten, någonting som har blivit ett starkt och lyckligt minne hos mig, tillsammans med alla jag såg filmen med och alla individuella reaktioner till filmen från kamrater och familjemedlemmar. Minns hur mina äldre syskon försökte konstruera ihop berättandet och vilka karaktärerna var i relation till varandra när vi såg den tillsammans. Filmen väckte mitt intresse för film som en konstform och på många vis inspirerande mig att studera det i mitt vuxna liv. Hela denna blogg kan skyllas helt och hållet på Spirited Away. Jag har en individuell och personlig koppling till verket som ingen annan delar och oavsett vad som kommer hända förblir Spirited Away min favorit. Många känner så för Star Wars och Harry Potter, någonting jag aldrig kommer förstå i min livstid. Allt jag kan göra är att respektera andras smaker och försöka starta en diskussion centrerat kring det. Eller så kan man tycka människor är idioter för att de tycker om en film. Lättare på det viset.
Och nu: filmen sig självt. Någonting som regelbundet förekommer i recensioner för Spirited Away från professionella filmkritiker och amatörkritiker är att filmen är originell. I sina karatärsdesigner, konflikter, ton, osv. fast det är inte hela sanningen. Filmen blir jämförd med Alice i Underlandet, skriven av Lewis Caroll, då huvudkaraktärerna i båda verken stiger in i ett främmande land med galenskaper runt omkring sig och försöker ta sig därifrån. Det blir också en kris vid slutet då karaktärerna ifrågasätter ifall allting var verkligt eller ej och båda karaktärerna lär sig en läxa när det gäller att växa ifrån en abstrakt värld till en realistisk och utmanande, som ett kontrast med början av berättelserna då de är själviska och uppkäftiga mot sina föräldrar. Specifika detaljer är annorlunda och konflikterna sig själva är inte desamma, fast berättandet är nästan identisk. Dessutom har Spirited Away aspekter i sitt berättande som existerar i Miyazakis andra projekt, exempelvis med Kikis Expressbuds premiss bara att omständigheterna är tvärt om, med att en övernaturlig karaktär stiger in i den vanliga världen. Vad som drastiskt skiljer Spirited Away från Alice i Underlandet dock är sin avbildning av fantasivärlden. Alice i Underlandet har endast galna karaktärer i en galen värld, medan Spirited Away visar strukturen och reglerna istället, med badhusets öppettider, vilka som jobbar där, vilka rankar som finns, vilka gästerna är, vilka sorts varelses som existerar i världen och hur allting är kopplat till varandra. Även fast alla karaktärsdesigner är underliga, ibland äckliga och läskiga följer allihopa strukturerade ritualer och regler, så när karaktärer bryter ifrån det skapas konflikt, som att Chihiro fastnar i deras värld, Haku flyger igenom badhuset, flodguden vill ta ett bad och den ansiktslösa blir en gäst. Även fast inga av dessa konflikter är direkt kopplade till varandra så har de en anledning att existera i en viss ordning, som att Chihiro blir belönad med en medicin som hon sedan ger till Haku, fast det blir förhindrat med att den ansiktslöse kommer i vägen när hon vägrar ta emot hans gåvor. Världen har en intern logik som den aldrig bryter från så publiken vet exakt när de redan galna karaktärerna stöter på någonting som är galnare än vad de själva är. Djungelboken följer ett liknande idé, med att läsaren blir introducerad till en främmande djurvärld, fast den världen har fortfarande regler som vissa karaktärer bryter och därmed skapar konflikt. Ville skriva om hur känslorna i filmen förstärker berättandet och logiken, men sparar det till nästa recension, där jag har många jämförelser med Spirited Away.
Eftersom Spirited Away är Ghiblis största film och tills nyligen Japans största internationella succé är förväntningarna högt uppe hos folk och för det mesta mäter upp till dem förväntningarna. Den är rakt av underhållande, underlig och förvarar alla fördjupande teman i sitt subtext, istället för att karaktärer konstant pratar om det. Mitt avslut här skulle i början vara en lista med saker jag tycker om, fast det skulle vara uppenbart och tråkigt. Allt jag säger nu är att jag högt rekommenderar den, en av världens bästa filmer och den är värd varenda minut av din tid spenderat med den.
