mrtambourineniclas.blogg.se

Här är den. Äntligen. Denis Villeneuve återvänder efter ett triumferande årtionde, med fantastiska och kritiskt belönade thrillerfilmer Sicario, Enemy, Prisoners, Incendies och sedan hans otroliga bitar sci-fi Arrival och Blade Runner 2049, fast nu får vi en intressant kombination av sci-fi och fantasi i Dune. Baserat på boken med samma namn följer Dune berättelsens första halva, med en uppföljare som blev godkänd för produktion några dagar innan det här inlägget publicerades, något jag är taggad för att se även fast den här recensionen nödvändigtvis inte är den positivaste eller entusiastiska man kan läsa om Dune. Efter att ha läst boken är det uppenbart att en "sann" filmatisering är omöjlig och borde inte jämföras med en filmatisering, utan detta är Villeneuves Dune och jämför man filmen med resten av hans filmografi är Dune bland hans svagare filmer. Med tanke på hur gammalt materialet är och hur Villeneuve fokuserar på moderna karaktärer utan en tidlös, episk, större-än-livet dialog om kungar, öden eller hämnd, är det inte konstigt att det berättandet är ganska svagt i Dune. Dialogen är där, men saknar idéerna, de interna konflikterna och karaktärerna som gjorde regissörens andra verk så mäktiga och gjorde att den långsamma takten fylldes med subtext och visuellt berättande, medans Dune känns ganska tunn i sitt subtext. Gör att premissen och karaktärerna liknar Lejonkungen mer än boken den är baserad på, fast, utan att avslöja för mycket av del två, vet jag att budskapet och konflikterna är inte på samma simpla nivå som en Disney film. Sedan har Dune otroligt produktionsvärde, enastående skala, fantastisk takt och grym ljuddesign, något som är sällsynt i moderna Hollywood produktioner.

Rekommendation från mig.

Detta är en Wes Anderson film... egentligen behöver man inte säga mer än det. I auteur tradition är The French Dispatch likadan som hans tidigare filmer och är packad med samma positiva kvalitéer; Anderson visar sin uppskattning för klassisk amerikansk film, respekterar ramen, har en bra kombination av sofistikerad överklass dialog med gränsfall barnsliga handlingar från sina karaktärer, osv. Det är en bra film och en riktigt underhållande film, men samtidigt överstiger inte mannens tidigare verk. Jag tvivlar starkt på att vi någonsin kommer få en film från honom som är lika bra som The Grand Budapest Hotel, men samtidigt är det skönt att se en amerikansk filmskapare med en konsekvent vision som lyser igenom på varje projekt. Hipsters kommer älska den.

Stor rekommendation från mig.

Detta är en animerad långfilm från studio Bones, som är kända för sina jobb på My Hero Academia, Soul Eater, Fullmetal Alchemist och Mob Psycho 100, tillsammans med regissör Koutarou Tamura, som har varit en animatör och regissör hos Bones under en lång tid. Så den tekniska sidan i Josee, The Tiger and The Fish är väldigt kompetent, med vacker animering, bra val att inramning och premissen i sig är lätt för en ung publik att fastna för. Sedan har filmen den ostiga kvalitén som kommer med den överkänsliga och överdrivna sidan av slice of life anime om unga vuxna, det vill säga mycket ropande, "chockerande" ögonblick och gråtande så en flod formas. Your Name, Weathering With You och A Silent Voice är verken som jag får tänka på först när jag beskriver tonen i Josee. Med det borde ni veta ifall filmen är för mig, men jämfört med restan av de animerade filmerna från Japan jag har sett i år är Josse ganska svag, fast jag ska inte förneka att det var en effektiv romcom som var helt okej.

Rekommendation från mig.

En animerad familjefilm från studion Locksmith Animation, vilket är deras långfilmsdebut och har Jean-Philippe Vine i första gången som regissör tillsammans med Arthur Christmas regissör Sarah Smith. Filmen släpptes i Storbritannien under tidiga oktober och senare till Amerika och nu i Sverige under helgen, men den verkar inte ha tjänat pengarna som distributören 20th Century Fox hade velat. Eftersom 20th Century Fox är ägt av Disney nu undrar jag ifall filmen medvetet fick en dålig marknadsföringsbudget, då jag aldrig hade hört talats om den förens den faktiskt hade premiär; Disney vill hålla fokusen på sina egna animerade projekt och rikta folk mot Disney+ hellre än biografen nu för tiden. Jag hade velat rekommendera Ron Rör Om för sin underdog status i animeringsvärlden –sannerligen är inte England exakt kända för deras animerade projekt bortom Aardman– men tyvärr är filmen inte den bästa. Den lider av många problem nutida familjefilmer gör, inklusive från Disney, det vill säga konstant dialog, moderna trender som skjuts mot publiken som hagelgevär skott, filmskapande som saknar en vision eller visuell stil, endimensionella karaktärer, insatser som blir klumpigt etablerade och takten är för snabb och gör att speltiden känns längre än speltiden. Tråkigt eftersom animeringen är kompetent, den har roliga ögonblick, berättelsen är ganska fängslande och budskapet är bra, fast samtidigt är detta en film man troligen aldrig kommer se igen. Vill gärna se vad Locksmith Animation planerar härnäst dock och man får hoppas att Ron Rör Om tjänar åtminstone lite pengar så de kan finansiera deras kommande projekt.

Svag rekommendation från mig.