Gammal Musik Fredag #5: Metallens Svarta, Tunga och Progressiva Död
Idag rekommenderar jag skivor från allas favoritgenre: metal. Jag har inte så många metalskivor i min samling, då jag praktiskt taget slutade lyssna på genren regelbundet efter mina tonår och köpte aldrig skivor då, men jag hade tillräckligt många så det passade det här formatet.
Black Future –Vektor /Black Metal (2009)
Jag älskar Vektor. När Black Future släpptes under 2009 var den bland skivorna jag lyssnade på mest under det året. Alla galna solon, skrikandet, den tjocka produktionen; allt är så klassiskt vid det här laget. Varje gång sångaren når den högsta noten han kan nå födds en ängel och Black Future skulle nog hamna bland mina favoritskivor någonsin.
Reflections of a Floating World –Elder /Progressiv Metal (2017)
När jag skriver detta är jag inte särskilt bekant med Elders diskografi. Hjälper inte heller att den äldsta skivan bandet har på Apple Music är Lore från 2015, även fast de har gjort musik sedan 2000-talet. Fast som jag förstår det som är deras tidigare skivor inriktade mera på doom metal och Lore framåt är mera atmosfäriska och lutar åt progrock riktningen, med mindre tunga riffs och en ljudmix som skrämmer bort alla headbangers. Så Reflections of a Floating World lutar sig mera åt det håller och har sex spår, varav flesta når längre än tio minuter var, med många olika sektioner och skapar ett komplett paket.
Meliora –Ghost /Heavy Metal (2015)
Ett svenskt band för första gången i den här serien! Ghost är lätt bland de populäraste banden inom modern svensk musik och i nordisk tradition är det naturligtvis ett metallband, som samtidigt blir populär utomlands och blir kritiskt belönade, något som är ganska sällsynt idag. Meliora är troligen min favoritskiva från bandet, när ljudkvalitén, låtskrivandet och inspelningsmaterialet blev förbättrat efter Opus Eponymous och Infestissumam, åtminstone för mig. Jag inser att det har varit en trademark estetik för nordiska metallband sedan genrens början, men Ghosts stil tjänar på den ordentliga studiokvalitén och det krispiga ljudet Meliora har skapar bland mina favoritlåtar från bandet, som den otroligt vackra Spirit, Cirice och He Is, såväl som underbart ostiga spår som From the Pinnacle To The Pit och Mummy Dust.
The Satanist –Behemoth /Death Metal (2014)
Death metal har aldrig riktigt varit min favoritgenre, det är bara så mycket högljutt i en sådan hastighet jag kan hantera, men The Satanist spelades väldigt ofta när den först släpptes och är en skiva jag återvänder till några gånger varje år. Som titeln föreslår är skivan hädisk, fast den sticker ut bland genrens annars stereotypiska ljud och låtämnen med den tidlösa kvalitén den har och de fängslande premisserna, som avbildar satan han själv ibland och en predikare i en satanisk sekt, presenterat genom det galnaste sjungandet inom genren jag har hört. Första lyssnare som inte är bekanta med genren kan lätt kvalificera skivan som enformig och endimensionell, något jag inte hundra procent håller med om, men den extremt tunga produktionen kan vara svår för vissa att fastna för. För mig är skivan exceptionell inom genren och får mig dagdrömma om en värld där alla skivor inom genren låter så här kvalité och har så fantastiskt låtskrivande.
Mitt Twitter: @Spid3rF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang
