mrtambourineniclas.blogg.se

Här kan du läsa ett galet passionerad filmentusiast och amatörkritiker skriva om nya så väl som äldre filmer från en sådan objektiv synvinkel som han är kapabel att ge... med stavfel naturligtvis.

Gammal Musik Fredag #6: Artpop

Publicerad 2021-11-19 12:37:00 i Musik,

Ni får ursäkta den sena publiceringen, jag har bara haft det svårt att fixa i ordning inlägget i god tid. Eftersom vi har tagit upp många artister och band vars musik har drastiskt olika stilar från vad mainstream musik oftast har att erbjuda och superstjärnan Adele släppte sin nya idag, ville jag ägna ett inlägg till min normie sida som tycker om lättsmält popmusik. Betyder inte att dessa skivor är av mindre kvalité jämfört med de andra skivorna jag har rekommenderat i den här serien, utan de har en estetik till sig som kan lätt dra till sig en bred publik och ibland behöver man sådant i sitt liv.

Song Machine, Season 1: Strange Timez –Gorillaz (2020)
Under 2020 bestämde sig Damon Alband och Co; att släppa singlar istället för en hel skiva i en serie de döpte till Song Machine och den här skivan är en samling med alla singlar de släppte det året. Det var utan tvekan bandets största konstnärliga återuppstående efter ett ganska svagt tidigare decennium och gav dem en chans att visa vart deras talangen fanns. I just Damon Albarns fall kan han skapa riktigt färgglad musik i olika subgenrer inom popmusik och hitta gäster som han kan perfekt placera på varje individuell låt, någonting som Humanz skivan inte visade av särskilt ofta och orsakade att den skivan blev ganska medelmåttig. Alla gäster (och när jag säger alla menar jag alla) på Song Machine är utmärkt plecerade och är artister flesta av er troligen aldrig hade hört talats om innan skivan släpptes. Fortsätter Gorillaz i den här kreativa riktningen kan jag inte vänta på att få höra deras kommande singlar i Song Machine säsong 2.

The Game –Queen (1980)
Utav alla band och artister jag lyssnade på i min barndom och i mina tonår är Queen praktiskt taget den enda akten som jag återvänder till i vuxen ålder. I störst del på grund av legendariska frontmannen Freddie Mercury och hans gränsfall opera inspirerade låttexter och sätt att sjunga, medans den extrema macho attityden och inriktningen flesta andra band hade intresserar mig inte längre. The Game har inte lika ikoniska och kritiskt belönade segment i sig som skivorna Queen släppte innan och efter, men den har fortfarande bland bandets största singlar som Another One Bites The Dust, Crazy Little Thing Called Love och Save Me. Skivan är fylld med ballader, den blir ordentligt känslomässig och är unik i Queens diskografi med antalet kärlekslåtar i spårlistan, då det titulära spelet är kärleken och alla dess olika former.

Random Access Memories –Daft Punk (2013)
Ifall jag hade fått en krona för varje gång jag spelade den här skivan. Eftersom duon tidigare i år sa att de aldrig kommer släppa musik under Daft Punk namnet igen är Random Access Memories den sista skivan vi någonsin kommer få från dem, vilket är ganska tråkigt eftersom skivan är så fantastisk och vi kunde fått fler skivor som är lika kvalité. På RAM gräver Daft Punk ner i house genrens rötter och hittar den svängigaste diskomusiken på den här sidan av planeten och samtidigt låter som musik endast Daft Punk kunde skapa, med de abstrakta ljudskapen, de långa speltiderna, koncepten och robot sjungandet utspridda igenom speltiden. Mina favoritdelar är de längre spåren som Giorgio by Moroder och Touch, där bandet visar att disko och i sin tur house inte är hjärndöda genrer utan någon konstnärlig värdighet.

Time 'n' Place –Kero Kero Bonito (2018)
Vi avslutar med en en skiva som knappt kan bli beskrivet som en popskiva, med noise punk instrumenteringen på många låtar, strukturerna är ganska annorlunda för popmusik och drastiskt varierar i längd, refrängerna är långt utspridda från varandra och låttexterna är okonventionella. Men det här skriker pop i mina öron, med den absolut söta estetiken och budskapen i varje låt. Det är som P!nk ifall hon faktiskt släppte bra musik idag. Jag krönade Time 'n' Place som min favoriskiva från 2018 bredvid Kids See Ghosts, Make Believe har hamnat bland mina favoritlåtar från förra decenniet oavsett genre och skivan är så otroligt unik i dagens västerländska popvärld.

Mitt Twitter: @Spid3rF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang


Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela