Made in Abyss - säsong 2, avsnitt 2
Avsnitt två och vi fortsätter ombord på den oundvikliga spiralen neråt. Vi blir välsignade ett nytt intro, vilket är fyllt med den ostiga musiken och överdrivna animeringen man förväntar sig från anime idag. Vanligtvis skippar jag intron till andra serier, då dem avslöjar kommande karaktärer och händelser, dessutom läser jag manga ganska sällan och vet väldigt lite om källmaterialet innan jag ser deras respektive filmatisering. Eftersom jag för en gång skull har läst mangan blev jag nyfiken och det var ganska klipskt att sammanfatta trions resa tillsammans med dem vi fick se i första avsnittet. Sedan är det en massa andra saker som visas av, men vi pratar om dem när dem väl blir introducerade senare. En del av mig tycker om västerländska intros lite mer, då man inte behöver mer än ett ledmotiv och serien titel på skärmen, med sina skapare före eller efter. På andra sidan är det långa introt inom anime en tradition vid det här laget och ärligt är det passande att göra någonting så stort för en animerad äventyrsserie. Med innehållet i introt förstår man varför man fick se Vueko och dem andra i första avsnittet, då publiken hade troligen varit förvirrade varför dem ens är med i introt i så fall.
Hur byn var uppbyggd var perfekt gjort och visar vilket bra grepp serien har på skift mellan toner. Avsnittet börjar med en ljuvlig vandring igenom ruinerna, sedan blir påminda om farorna med eldregnet, efteråt njuter av en middag i lugn och ro och sist försöker skicka ett brev och allting blir melankolisk och nostalgiskt på ett vis. Toppat med att dem misslyckas skicka brevet och vi får lite humor, samtidigt som det blir relevant för handlingen. Vår osedda fiende visar sig vara en stor fara när dem tar brevet från monstret som först tog det och smyger in i deras campingplats utan att bli märkt. Jag var tvungen att titta upp ifall delen med håret uppstoppad i rumpan på dem döda djuren var med i mangan och det visar sig vara där. Hade helt glömt av det; väldigt bra kombination av läskigt, äckligt och roligt samtidigt. Det är delar där mina klagomål med användningen av dialog förekommer, som hur karaktärerna drar ut hur fienden måste ha tagit från Rikos flätor och från Nanachis svans och pekar ut att att symbolen ovanför entrén till byn är den samma som på lappen dem fick, kändes som onödiga tillägg publiken dem själva kunde listat ut, som att Riko kunde känt sitt egna hår och Nanachi klia på sin svans.
Vi får se byn och blir introducerade till Majikaja, som kommer till liv tack vare 3D animering. Det är någon underlig bias jag har när det gäller CG kombinerat med traditionell, då det sticker ut och förr i tiden kändes det påklistrat på en platt bakgrund. När det gäller Majikaja så är hans design för komplex att kunna animera med traditionella metoder under tidsbegränsningen och budgeten animatörerna får jobba med, så att dem ser ut sådär är inte förvånande. Trots den stilistiska förändringen ser Majikaja grym ut och skådespelaren fångar karaktären bra, baserat på det lilla vi hört från honom. Som tidigare med håret så är Majikaja en representation av hur vrickade sakerna kan vara och hur fånigt det kan bli. Dem ser söt ut med deras gungande huvud och svans, men uppenbart är dem missbildad och har en mörkare berättelse i sitt förflutna. Shin Godzilla var det första som dök upp i tankarna, där Godzilla går igenom många transformeringar i filmen och designerna är otroligt löjliga och ändå skapar rädsla i sina tittare, utan att avslöja för mycket. Påminner också en del om Demon's Souls remake och hur den blev hanterad av västerländska konstnärer, där varje karaktär fick deras nobless och stoiska utseende bortkastade och såg mera ut som stereotypiska, hjärndöda monster. I att det startade en diskussion kring karaktärsdesign i västvärlden och östvärlden, då man ser Majikaja och det är en udda varelse, men värdigheten och det sofistikerade raffinemanget är än där. Hade detta varit en västerländsk skapelse hade dem sett mera ut som en människa, kanske med livliga ögon och tydliga mänskliga lemmar. Min poäng här är att serien lätt kunde slängt på mänskliga drag och billigt få publiken att tycka om dem, men Made in Abyss står ovanför sådant. Dessutom har serien så många söta karaktärer ändå; lägga på extra vore onödigt.
Åter igen är detta kvalitén man förväntar sig från Made in Abyss. Den har många koncept man sett tidigare och utför dem på sitt egna, vridna sätt, packad med konstigheter, söta saker och har berättande som överstiger annan anime med liknande saker i sig. Man får se ifall dem gör fler förändringar, men än så länge är det lika spektakulärt som när serien började sändas för fem år sedan.
Jag glömde sätta ett meningslöst betyg förra gången, så jag ger båda avsnitten betyg här:
Avsnitt 1: 7/10
Avsnitt 2: 8/10
Läs min bok: patreon.com/ngsvensson
Mitt Twitter: @Spid3rF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang
