mrtambourineniclas.blogg.se

(Följande text avslöjar allting som händer i avsnitt åtta och nio av Made in Abyss säsong två. Kommer även ta upp händelser i säsong ett och filmen Dawn of the Deep Soul, så jag rekommenderar att ni ser dem sakerna först innan ni läser vidare, då det avslöjar viktiga händelser och kontext behövs.)

Det stämmer. Under all den här tiden var det Irumyuui som alla karaktärerna bodde inuti, efter att ha fått sin önskan uppfylld av äggen. Har man varit observant visar det sig att vår trio har träffat Ganja gruppen flera avsnitt tillbaka. Sedan finns det alla dem små detaljerna som första tittare kanske eller kanske inte missar, som att på lappen Faputa lämnade när trion sov är Reg den enda som inte blivit målad över och det visar sig att byns namn kan också betyda moder. Många sådana grejer utspridda igenom den här berättarbågen och tittarna får äntligen lite kontext till varför byns sociala struktur är som den är och alla tematiska elementen blir explicit diskuterade här. Som jag tog upp i ett tidigare inlägg spekulerar fantaster ifall Rikos motivation att träffa sin mamma är genuin eller en ursäkt när hon egentligen blir undermedvetet kallad till avgrunden, som nu Wazukyan berättar för Vueko i avsnitt åtta, i att han är också är dragen till avgrunden. Vad som skiljer honom från Vueko dock är att hon inser att dem långsamt tappar sin mänsklighet och vill hålla det vid liv, men han är mera intresserad i att nå någonting "högre än mänskligt" och är villig att göra stora uppoffringar för att komma dit. Belaf är den som bestämde sig för att bestraffa sig själv, genom att ge upp sig till Irumyuui och rensa sig själv av sina synder, så att säga, vilket leder till att han blir av med sina ögon serien har byggt upp sedan första avsnittet av den här säsongen, alltså sin mänsklighet och sin godhjärtade natur.

Som Nanachi pekar ut vid slutet på avsnitt nio så finns det paralleller mellan hennes, Mitty och Bondrewds resa ner till avgrunden och Vueko, Irumuui och Wazukyan resa ner till avgrunden, i att Wazukyan lovade Vueko och Irumyuui en bättre plats, hittade en skatt som gjorde tjejernas liv bättre än det Wazukyan lovade och så tvingar han in dem i hans idé av "sann" uppfyllelse. Bondrewd ville bli något större än människa och eftersom han kopierade sin egna själ flera dussin gånger om, till punkten där han tappade förnuftet, var han villig att experimentera på barn och med Nanachis hjälp inser att det hela handlade om kärlek. Kärlek från hans perspektiv i alla fall och är ändå i slutändan varför våra huvudkaraktärer kan ta sig igenom avgrunden, vilket är också varför dem är så hjälplösa utan varandra – eller separerade med andra ord. Reflekterat i byns sages, i att dem aldrig träffas och dem har någon form av vendetta emot åtminstone en i deras grupp, eller åtminstone ångrar något stort i deras förflutna med varandra. Oskyldigheten och barndomen närvarande hos Riko, som lyser upp vägen för våra huvudkaraktärer, är sedan länge borta hos den andra gruppen och deras skadliga influens har fått huvudkaraktärerna att splittras upp till att överleva själva igenom den här säsongen än så länge. Ett stort tema i Made in Abyss i sin helhet är vuxnas influens på barn och hur deras beslut formar barnen till personerna dem blir när dem oundvikligt blir äldre. Wazukyan och Riko är båda ledare i respektive grupp och delar en liknande anda för äventyrande, därför kan Riko förstå vad Wazukyans plan är och andra är riktningslösa. Sedan finns det relationen mellan Faputa och hennes robot Gaburoon, som liknar Riko och Reg, men vi tar det i ett kommande avsnitt. Mangan och serien är ganska klipska i hur dem presenterar dessa tematiska likheter i konflikterna mellan karaktärer och hur varje grupp hanterar avgrundens "välsignelser," något som har varit i seriens kärna ända sedan dess början och är egentligen den stora anledningen till varför jag läste mangan till att börja med, bortom dem coola karaktärsdesignerna och dem spektakulärt minnesvärda ögonblicken. Så även fast serien upprepar sina konflikter ytterligare en gång till med karaktärerna i byn så känns det varken som filler eller att serien har slut på idéer, när karaktärerna blir konfronterade med hur hemska och samtidigt frestande hur byns öde har blivit, med att Nanachi rakt av ger bort sin kropp så hon kan stanna kvar där för evigt med Mitty; byborna bestämde sig för att göra samma sak som henne med deras drottning Irumyuui. Jag är inte här så jag kan förklara alla teman och sådant, ni är smarta människor som kan se det uppenbara, det är bara skönt att vi äntligen nådde den här tidpunkten i filmatiseringen efter flera års väntan och att få ut detta är ganska skönt, det är allt.

På tala om att få saker ur sitt system, nu till ett segment jag kallar för: "Vi ska ignorera all symbolik, metaforer och tragedi så jag kan skriva om alla grymma saker som väcker min dumma aphjärna till liv." Var inte det så jävla metal när Faputa rykte av sin egna arm och animeringen var så badass!? När marken skakade samtidigt som Wazukyan ställde en förebådande fråga och Juroimoh spränged sig upp ur marken var sååååå ballt. Sedan sköt Reg honom och han bara "uuuuh!" Faputa hade värsta talet i en helt annan röst, asså. Den här serien ÄGER!!! Vi återvänder till den vanliga sidan där jag på fullt allvar säger att dem här ögonblicken är lika viktiga som handlingen och konflikterna i seriens subtext som jag tog upp innan. Det är en sak att ha mening i sitt verk, men samtidigt måste det vara presenterat på ett sådant sätt så det är underhållande eller åtminstone väcker intresset. Man måste vara riktigt pretentiös ifall man skapar underhållning som existerar endast så det kan analyseras av berättarsnobbar och man måste vara riktigt hjärndöd ifall man har underhållning med ingen substans. Made in Ayss, ända från sin start, hade en väldigt bra blandning av båda världarna, i att den har kreativ etablering av världen och samtidigt har bra skrivna karaktärer, något jag har tagit upp många gånger innan. Någonting som DnD och RPGs har aldrig intresserat mig med är att dem sakerna har endast estetiken och självaste berättelserna är ganska ytliga och har karaktärer som gör det absolut minst krävande för berättelsen så folk har motivation att fortsätta spela. Jag vet att det finns undantag, det finns spel jag älskar som har dessa saker och jag kan acceptera dem sakerna, men konstformen måste utvecklas på något vis och Made in Abyss känns som ett skift för just fantasigenren och innehåll som drar fram känslor folk aldrig har riktigt upplevt inom teveserier tidigare. Men samtidigt har en återkommande serie med skämt om Regs penis och Riko spyr, kissar och bajsar hela tiden i opassande situationer; dem små ögonblicken är lika viktiga som den större bilden; Ed Wood referens.

Detta var två bra avsnitt och nu har vi nått den här berättarbågens sista akt. Mina klagomål är mera generella än specifika tagningar, osv. som hur vinklarna i vissa scener saknar dynamik som mangan hade och dialogen tar över för mycket för just min smak, men det hela fungerar fortfarande och är sammanhängande. Vet inte ifall jag kommer skriva så mycket om dem kommande avsnitten individuellt eller rakt av vänta tills säsongen är över och skriva om alla dem tre sista avsnitten i ett inlägg, vi får se.

Avsnitt 8: 9/10
Avsnitt 9: 8/10

Läs min bok: patreon.com/ngsvensson
Mitt Twitter: @Spid3rF
Mitt Letterboxd: Spid3r Fang