A Minecraft Movie
Minecraft. Ett namn så stort att den inte ens behöver en introduktion. Det mest sålda videospelet inom all historia, fortsätter introducera generation efter generation till 3D gaming och nu evigt en del av popkultur. Dessutom svenskt, som många glömmer av. Med tanke på hur stort namnet är förvånar det mig hur liten exponering det finns därute. Några spin-offs, leksaker här-och-var, annars är det ganska tamt och de stora pinsamma sidorna som har härstammats är egentligen från företag och människor inte direkt kopplade till skapare Mojang och Markus Persson. Min personliga favorit är Vargskelethors Sex in Minecraft mixtapes, som tar en Minecraft fantast på en resa genom en absurd konceptskiva och covers på låtar från den här nya filmens soundtrack. "Build a penis out of brick, Then I'll make a TNT dick, I'll blow it up and jump some more, On the Minecraft server I am a whore." Inte förens nu - över femton år efter spelets första släpp - verkar Microsoft fått nog och släpper nya saker hela tiden, när de startade filmproduktionen under 2014. Baserat på rollistan, filmteamet och den ökända första trailern som släpptes, verkade som att slutproduktens destination var lägst nere bland de sämsta filmerna i modern tid och skulle inte tjäna ett öre för någon inblandad i produktionen. Med tanke på hur länge filmen har förhandlats bakom kulisserna och allting emellan, blir man fortfarande förvånad hur dessa Hollywood producenter har noll koll på vad som skapar en succéfilm... naturligtvis var det A Minecraft Movie som trotsade allas förväntningar. Från ingenstans – sannerligen, på sätt ingen kunde ha förutspått, lyckades filmen bli den största filmen från Hollywood under hela 2025 än så länge. Ifall ni har undvikt detta genom att leva under en sten, härstammar den succén från att hela filmen blev ett stort meme. Likt Minion filmerna, fick A Minecraft Movie uppmärksamhet från alla skämt som föddes efter folk fick reda på Jack Blacks pinsamma insats, filmens överlag usla kvalité och Chicken Jockey explosionen, där biografgäster slängde deras popcorn och andra snacks i luften när Jack Black kombinerade dem två hemska orden. En sida av mig är upprörd över hur film får en sådan behandling från folkmassan, ändå verkade det vara perfekt passande just för en sådan skit produkt som detta. "Varför inte smyga in en riktig kyckling i en biograf? Det är ju en absolut katastrof film ändå!" Den cyniska sidan av mig tror Hollywood tittar på kaoset som utvecklades och bestämmer sig för att skapa andra gimmicks som ett sätt att dra folk till biograferna; försämrar konsten och bioupplevelsen så de kan tjäna en extra slant. Än så länge har det inte påverkat någon annan film förutom A Minecraft Movies marknadsföring, där de hade Sing-Along visningar där folk uppmuntrades att bryta emot oskriven bio hyffs genom att ropa, sjunga och citera filmen, visat med affischen här ovanför. Restan av oss äldre, tråkiga och förnuftiga väntade tills filmen blev tillgänglig på streaming.
Att skräpfilmer blir populära är ingenting nytt – man kan till och med argumentera att alla populära filmer idag är skräp, fast den diskussionen lämnar vi till skräpet därute. Film är bättre nu än vad det någonsin har varit och dem som säger annat säljer er ett narrativ som är helt baserat på deras begränsade konsumtion av konst och har noll kunskap om filmhistoria; de ser de populäraste filmerna och drar slutsatsen att restan av alla filmen distribuerade världen över måste vara likvärdiga. Hur som helst: Ifall A Minecraft Movie var en persons introduktion till en videospel filmatisering tvivlar jag att flesta hade saknat intresset i att konsumera mer av samma typ – småbarn på andra sidan är inte så petiga. Så därför är detta en familjefilm, behandlad med samma mängd själ flesta filmer inom samma genre får idag, alltså inte så mycket. Därför är det också ett komiskt äventyr, eftersom den saknar genuina konflikter och karaktärsbågar, måste den förlita sig på sina skämt och setpieces som binder ihop scenerna med karaktärsdrama. Det är en besvikelse att ett namn som från början härstammade från kvalité och inspiration att skapa en sandlåda där allting var möjligt, ledde till en filmatisering så oinspirerat. Man kan nästan känna frustration från manuset, då regissör Jared Hess verkar vilja fokusera på de uddare karaktärerna som får sina korta introduktioner, inte så annorlunda från sitt filmiska genomslag med Napoleon Dynamite från 2004. Exempelvis har vi Jason Mamoa som spelar "The Garbage Man" och bockar av alla lådor som passar för en huvudkaraktär i en typ av film som detta. Han är intresserad i videospel och vägrar växa upp, släpps in i en helt ny värld där han tvingas anpassa sig och istället bryr sig om att bli rik så han kan betala sina räkningar. Teamar upp med barnsliga Steve som delvis blir en spegel till sitt omogna själv, därmed får en båge där han återvänder hem och lär sig det viktiga med whatever. Synd nog handlar inte filmen så mycket om honom, även ifall en stor mängd av speltiden är ägnad till honom. Vi har Mamoa, två barn, en kvinna med alla händer upptagna, Steve och en antagonist som måste få lika mycket rum och därmed blir ingen ordentligt utforskad, leder till att budskapet blir så abstrakt och ytligt som att följa sin dröm och aldrig ge u– sådant nonsens. Med tanke på hur specifik premissen är, hur specifik världens lagar är, osv. så tolkas det här lösa budskapet som om manusförfattarna slängde på det eftersom varje familjefilm behöver en så föräldrar tycker om upplevelsen också. Tänkte på Zootropolis under min visning och hur den filmen lyckades tackla på ett liknande tema på ett genuinare sätt, genom att förvandla världen omkring Judy Hopps till en ambivalent entitet som egentligen inte bryr sig om hennes ambitioner; Hopps största skurk är egentligen hennes världsbild och hur hon behandlar andra. Ett budskap som resonerar starkare eftersom den inte förolämpar tittarnas intelligens som A Minecraft Movie gör. Jag inser att detta inte är en rättvis jämförelse, men en film som Pojken och Hägern inkluderade inte sina udda bilder för att slänga ett budskap om drömmar ovanpå för att den saknade vision, istället tjänade alla detaljerna ett större syfte i berättelsen. Eftersom familjefilmer överlag borta i U.S.A. inte får större respekt från sina producenter som anställer regissörer som saknar vision, har det lett till ett filmklimat som skapar ogenomtänkta filmer som saknar autenticitet. Titta bara på Mario filmen och Sonic filmerna, vilket är varför dem inte kommer överleva så länge i popkultur. Likadant med Zootropolis uppföljaren som släpps senare i år... hoppas vi inte i alla fall, då första filmen fortfarande är ganska bra.
Allt detta sagt: A Minecraft Movie är inte den sämsta saken därute. Tidigare nämnda Mamoa vinkeln är åtminstone någonting och han säljer den ostiga rollen ordentligt. Skämten i första halvan fyller i rummet Napoleon Dynamite lämnade, med färgglada sidokaraktärer som ger filmen extra personlighet. Att varje karaktär får sina drag är också skoj, leder till en rollista som sticker ut på marknaden och har en edge jämfört med andra kassasuccéer. Sedan är alla kreativa beslut annorlunda, som alla sånger, 69 scenen, Jack Black överlag och bitar dialog som aldrig skulle bli inkluderade i andra videospel filmatiseringar nämnda här – för vår ironiska njutning. Även fast jag inte är en fantast av specialeffekterna och all ful implementering av green screen, uppskattade jag kompositionerna i många tagningar och kameraarbetet i actionsekvenserna var riktigt bra på ställen. Tekniska detaljer och memes kan bara lyfta så mycket dock, när det den bär är en hög med mättat fett som måste gå igenom de typiska äventyrspunkterna varenda familjefilm gör, som att Mamoa offrar sig själv så han (till ingens överraskning) kan återvända inför akt tre och Jack Black måste slänga ut all form av personlighet så han kan gnugga sin säck på kameralinsen. Ord kan inte beskriva hur jobbig och tondöv herr Black är här och vilket absolut skämt han är på varenda millisekund av film han slösar bort med sin närvaro. Han voice over klistrat på hjälper inte heller, eftersom filmen är för rädd att visa sina ögonblick och låter en stjärna som lever på lånad tid säga ögonblicken istället. Sedan bestämmer sig filmen för att visa sina detaljer och gör ingenting med dem, med tot skjutvapnet, laman och diamanterna i gruvan som bara få exempel. För sin expansiva värld så är allting så begränsat. Sedan är det frågorna filmen aldrig ger svar för: Om filmen inte bryr sig om sina insatser eller konflikter, varför borde vi? Varför bryr vi oss om ifall de räddar Minecraft världen eller ej? Varför introducera alla dessa monster och regler ifall de inte har relevans i filmens sista akt? Varför är vi i verkligheten tillsammans med Paulette och en bybo? Är självaste Minecraft världen en annan dimension? I så fall är det onödigt att ha The Neather som en annan dimension inuti en annan dimension i en filmvärld inte direkt kopplad till vår egna, som om vi tittar på Twin Peaks eller något.
Detta är ett exempel på en film ingen brydde sig om. Producenterna brydde sig och aktieägarna brydde sig, fast ingen annan inblandad i produktionen gjorde. Regissören ville ha ett knasigt äventyr, manusförfattarna ville jobba på någonting annat, skådespelarna har ingen aning som pågår och behöver inte veta vad all kontext är, karaktärerna är så borttagna från all insats närvarande, SFX teamet hade troligen andra prioriteter, marknadsföringen var utbrända och unga tittare ville ha en ursäkt att flippa ur i en biograf. Vi brukar kalla dessa filmer för midnatt filmer. En tradition länge var att visa filmer under midnattstider så endast vuxna kunde vara med och uppmuntrade större deltagningar från publikens sida, som mera på senare år har utvecklats till att folk ser kultklassiker vid klockslaget. Det är nog ödet A Minecraft Movie kommer möta; en massa berusade ser den på bio vid midnatt, enade som en emot detta skrattretande försöket att sälja en riktig film. A Minecraft Movie är inte bra och jag definitivt rekommenderar att ni håller er borta, men den är fortfarande inte den sämsta saken därute; detta är inte Borderlands, Mario filmen eller Uncharted, istället är det någonting åtminstone värt att komma ihåg. Sist säger jag detta: Ifall ni såg filmen på bio och deltog i Chicken Jockey trenden måste jag gratulera er på en otrolig succé, då väldigt få filmer på senare år har lyckats skapa ett sådant ökänt rykte om sig själv. Också - på en personlig sida i alla fall - har de två största filmerna under året, än så länge, varit intressanta att observera och skriva om. Ne Zha 2 och A Minecraft Movie har på sätt och vis startat sina egna trender: vi kommer garanterat få fler kinesiska animerade filmer och vi kommer nog få fler komiska videospel filmatiseringar, varav båda sidorna kommer vara riktigt vridna och underhållande. Inte tråkiga som allting annat runt omkring dem.
